So long, Sommarkatten.

OK, så här såg det då ut när Johans Number One Fan fick träffa honom backstage:



Alltså jag vill typ ta hand om henne lite och förklara att det här är inte helt friskt. För det första: när man inte kan prata i närheten av en av sina idoler utan bara skrika och flämta hysteriskt, då har man inte ett hälsosamt förhållande till dem. Eller när man säger att man älskar dem mer än sina föräldrar och att de betyder mer än allt annat. Det krävs en alldeles speciell typ av tonårigt fan för den sortens lite lagom labila dyrkan.
För det andra: Johan Palm? Really? Alltså jag spådde från början att han skulle ge en mass småtjejer kåtslag så att de röstade sönder sina telefonräkningar, men allvarligt talat, trots bra musiksmak så har han gjort ett framträdande värt att nämna på sin idol-resa: Johnny Rocker.



Annars har det varit jävligt mycket skolavslutning i nian över det hela.
Vi får väl se vad som händer nu. Med största sannolikhet kommer någon att slå klorna i Johan och göra en skiva. Frågan är bara om till och med dessa labila brudar orkar med Johan Palm i en timmes konsert? Kanske om han får göra rocklåtar hela vägen, men jag tror liksom inte att nya rocklåtar kommer att ta Johan någonstans, såvida ingen skriver en riktig monsterhit åt ungen, men han kan bara rida på gamla rockklassiker så länge.
Ja, vi får väl se.

/Liza.

Kan nån ge tjejen en brun papperspåse att andas i?

Apropå gårdagens program så finns det väl bara en sak att prata om? Inte Kevins mördande bra version av Higher and higher, inte heller hans skämmiga dans, inte Ligist-Robins överraskande jämna och supertighta två framträdanden, inte Carolas Pocahontas möter The Great Gatsby-outfit, inte heller Alice hjärtskärande tårar eller ens utröstningen av Sommarkatten. Nej, det enda man kan prata om är ju Johans helt galna små fans. Tjejen som fick komma upp på scenen och började hyperventilera, alla tjejer med hemmagjorda Johan-bandanas som grinade och skrek när det stog klart att han röstats ut. Åh små tjejer, ni är fina, men ni är inte riktigt friska.

Sommarkatten är en bra Idol i sin nisch. Det är en mycket liten nisch, men han fyller den väl. Men så bra är han inte på att sjunga, så häftig är han inte, så snygg är han inte, att det är värt att knyta en sönderriven tischa som man skrivit JOHAN på runt pannan och sen gå och skrika och grina i en tv-studio. Ni kommer tycka det är jätteskämmigt om några år! Jag lovar! Hon den stackars 13-åringen som stog och hulkade bredvid Johan i direktsändning kommer få leva med att hennes framtida polare YouTubar gårkvällen och skrattar rått (ja, rått men hjärligt, får vi hoppas). Alltså det är klart att man måste få göra skämmiga grejer, framförallt som tonåring. Men liksom, dom här skämmiga grejerna får inte gå ut över självkänsla och självbild. Att inte kunna andas för att man får stå bredvid Johan Palm förutsätter ju ett förhållande mellan artist och fan som innebär att fansen är underlägsna artistens överhöghet. Johan är inte för bra för er, han är inte för bra för att vara sann. Han är en jättefin och gullig kille med cool stil, men det finns en miljard såna killar, jag lovar. Ingen snubbe i världen är värd hemmagjord tshirt-bandana och rinnande mascara i direktsänd tv.

/Johanna

Fredagsfinal, part 2

Inför runda två var jag tvungen att halsa två glas vin för att stå ut.
Hur gör man en Beyonce-låt utan att dansa? Jag dansar fan mer under en singstar-kväll.
Hur kan man välja The Rasmus "In The Shadows" för att visa hur man älskar sina fans? (oh vienna, this means nothing to me...) Och VAD FAN HADE HAN PÅ SIG?! Alltså jeansen ger mig hjärnblödning.
Och hur kan man bara våga slakta The Cure's Friday I'm Inlove så totalt? Det är liksom inte ens sången som är värst, det är FRASERINGEN. Sad to say var det här väl ändå ett av hans bättre framträdanden, men jag kan vara totalt partisk för att han sjöng Cure. Men ändå, det gjorde nog mer ont.
Det enda pluset var väl Robins härligt homoerotiska dedikering av Fields Of Gold.

Men Alltså, P Jiddy, what's going on here? Äre jultema, eller varför all denna röda sammet? Min inre 16-års goffare vet inte om den ska skratta eller gråta.

PS. Jag har haft en likadan kavaj. Jag brukade ha den med vita spetskrås vid ärmarna. Pinsam sharing over.

/Liza.

(this inlägg was brought to you, proof read, via Idol-Johanna)

Fredagsfinal: första rundan

Robin B.:
För det första:
Let Me Entertain You, är det en kärlekslåt? Vardå? För vem då?
Robin låter lika trist som han alltid gör. Jag är så jävla trött på honom och helt över honom.
Han låter så jävla oengagerad. Men han brukade ju ha en skida fasttejpad längs ryggraden, en pinne i röven och en protesarm, så det här får väl räknas som ett framsteg.
Men ändå:
SNAAARRK.

/Liza.

Kevin sjunger If you tomorrow never comes:
Att flickvännen på frågan "Vad tyckte du?" svarade att det var de bästa minutrarna i hennes liv säger inte sådär jättemycket om Kevins framträdande, utan mer om hur livet i Arvidsjaur ter sig. Alltså fy fan. Jag fnittrade generat hela framträdandet igenom och greppade desperat efter skämskudden.

/Johanna

Anna:
Det sägs att Simply the best är den låt som spelas mest på begravningar i typ England och USA. Fatta hur jävla stört det är. Kan ni tänka er något värre än att sitta på en begravning och titta på en kista där någon ni älskar ligger död och så ba ljuder inledningsackorden till Simply the fucking best genom lokalen. Det tyder ju på den största latheten i historien att ta en låt vars refräng liksom är "you're simply the best, better than all the rest". Ba JAHA? Var det allt du hade att säga eller? Next!

/Johanna

Johan:
Ok, här hände det inte mycket. Det här var väl ett av Johans tråkigaste framträdanden? Kudos för låtvalet, Pretenders rocks my world. Det blir ju tydligt att någon har lärt Johan att sjunga runt målbrottet, inte rakt igenom det med heljusen och tutan på.
Men varför, VARFÖR är inte Johans brorsa med i Idol??? Han är snygg (jag får inte tycka att Johan är snygg, eftersom han är 10 år yngre än mig men ser ut som om han är 14 år yngre än mig) och verkar kunna sjunga!

/Liza.

Alice:
Alice sjunger Because of you och är som vanligt bra, och det är liksom lite av hennes problem. Hon är så himla jämn och det blir liksom inga toppar av awesomeness. Boooring!

/Johanna

Plågsam fredagsfinal i antågande.

Ojoj, det kommer behövas mycket vin för att ta sig igenom den kommande fredagsfinalen. Temat är kärlek och varje Idol ska sjunga två låtar; en dedikerad till sina fans (alltså!) och en dedikerad till valfri person. Och vilka jävla låtval! Det är Let me entertain you, Kelly Clarkson och Simply the best i en vidrig mix. Sämst omdöme står ändå Kevin för, som först dedikerar If tomorrow never comes till tjejen (jag hade fan gjort slut) och sen toppar med THE RASMUS till fansen! Det blir ju intravenöst alkoholintag om man ska överleva den kombon, det säger jag bara.

Bäst låtval har fan Sommarkatten gjort. Han kan inte sjunga för fem öre, men han har iallafall den goda smaken att välja att sjunga låtar av The Pretenders och The Cure. Dvs låtar man inte hade blivit direkt förolämpad av att få dedikerade till sig.

/Johanna

You're poison running through my ears.

Jahapp, så var vi tillbaka på noll igen med Johan. Det var mute-knappen för fulla muggar idag och ändå lyckades jag inte helt undgå när han mördade ännu en av mina absoluta favoritlåtar, Poison.

/Liza