Honey I'm still free, take a chance on me.

Recap fredagsfinalen:

Loulou: Ikväll var det lite finlandsfärja. Det var inte dåligt, men det var lite känslolöst. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Tråkigt. Fin ögonskugga?

Lars:
Kul styling, det började bra, men sedan dog det rätt fort. Förra veckan gillade jag helt tvärsemot mina förväntningar Lars. Det blev musikal lite för fort och musikal är _inte_ min grej. Han slutade liksom sjunga någonstans där i mitten och pratade låten istället. Mitt mått brukar vara att om det inte finns någon behållning kvar av ljudet om man stänger av bilden, då går det bort. Men den strategin skulle ju Johan var historia vid det här laget, så tittarna och juryn kör inte på det.

Alice:
Alltså den här kvinna, she's growing on me. För varje gång jag hör henne sjunga gillar jag Alice mer och mer. I början visste jag knappt vem hon var, men nu ser jag fram emot att höra henne varje vecka. Hon var grym ikväll, med undantag för att hon tutade på i refrängen på ett sätt som gjorde att hon lika gärna kunde ha sjungit genom en kazaa. Men ändå!

Rock-Robin Eriksson:
Jag vill här citera min sambon, som i veckan till min stora fasa misstogs för Peter Jihde av två tonårstjejer på Söder: "Han ser ju ut som skit från nacken och uppåt". Rock-Robins hudfärgade hår är tillbaka och det med besked. Lite svart runt ögonen på det gjorde inget för karln. Dock passade han till att sjunga Waterloo, även om det som vanligt inte fanns några nivåskillnader utan var full patte hela vägen. Jag skulle vilja se den här killen sjunga pudelrock.

Anna:
Men thank you god for turning her into a teenager, FINALLY! Hon var söt, såg ung ut, hade inte panna upp till taket och sjöng grymt bra! Fast hon sjöng konsekvent genom hela låten "Mamah Miöh". Vi har väl redan konstaterat att de enda med acceptabel engelska är de över tjugo.
Men har hon samma klänning jämt? Hon har typ haft rosa klänning tre gånger nu?

Kevin Maltersern:
OH MY FUCKING GOD. OH MY FUCKING GOD. OH MY FUCKING GOD. I löve maltesern. Det gör Bagge också, även om jag inte vet om "maltesisk robot" är en komplimang.
Sambon: Alltså det här kan jag se på Prides stora scen nästa år!
Liza: Alltså, han sjunger inte 'give me a man', han sjunger 'give me your love'...
Sambon: Shut up, jag är kär! *sittdansar*

Robin B:
Robin Robin, denna vidriga lila uppenbarelse. Med en röd ros som får mina ögon att tåras. Det som väl ska sägas är att han gått från att se ut som P Jiddy till att göra ett allvarligt försök att bryta den trenden. Även om det gått fruktansvärt fel ikväll. Det här var jävligt dansband, med glittrig slips och mycket brunkräm och totalt mekaniskt. Har han en protesarm eller bara något juryn säger för att håna honom? Alltså Svenljungas skarpaste motorcrossförare kanske borde ägna sig åt det istället. Och lägga av med brunkrämen.

Johan:
Efter det Johan gjorde mot Suede förra vecka har vi funderat på att göra honom onämnbar här på Idolbloggen. Jag fattar varför han kom med i början, producenteran ville väl ge oss något roligt att titta på och för varje vecka när han blivit nerstylad har han för mig blivit mindre och mindre intressant.
Naturligtvis trashade han The Winner Takes It All. Alltså, målbrottet behöver hända, eller ta slut, eller något. Så här kan det i alla fall inte fortsätta. Det röda nagellacket var sött, men kan han åka ut någon gång eller?

Sepideh:
Alltså den här kvinnan har de senaste framträdandena gett mig en känsla av Ving/Apollo/Fritidsresors kvällsunderhållning. Aka ung men mogen kvinna sjunger kända låtar som folk gillar att discodansa till i glittgira kläder och glammig make up. Hon ser liksom alltid lite för... damig ut. Lite utklädd? Jag tycker inte hon suger. Men jag tycker inte att hon är särskilt intressnat. Plus vibratot på sången ikväll var kanske lite väl maffigt. Men hennes klänning fick ju i alla fall P Jiddy att vibrera och det är väl alltid något... något jag helst inte vill tänka på, i ärlighetens namn.

/Liza, aka Maniac Cop

Hurricane Katrin.

Ojojoj, vilken jävla cirkus det blev kring Katrin hörrni. Vad härligt! Årets Idolsnackis är redan här!

En sak som jag tycker är intressant med det hela är behovet av Katrin. Årets jury är en mysjury, dom är, in the words of heltidsfilosofen och deltidspedofilen Michael Jackson, lovers - not fighters. Det här är något som påpekas om och om igen, av deltagarna, av P Jiddy och av begåvningsreserven som upptäckt kommentarsfunktionen på Aftonbladet. Därför är det spännande att Tv4 beslutar sig för att ta in Katrin Zytomierska, svenska bloggosfärens Queen Bee av politisk inkorrekta, att leda programmet Eftersnack. För att klargöra: jag tycker att Katrin är ganska rolig. Jag håller inte alltid med om det hon skriver och tycker ibland att hon är sjukt ogenomtänkt, men hon är rolig. Jag fattar att alla inte håller med om det, och jag fattar även att alla inte kan skilja på provokationer i typ humorns namn och på puckade uttalanden och i fallet Katrin är gränsen ibland jävligt hårfin. Det hela står hur som helst i rätt stark kontrast mot juryn som i sina elakaste stunder säger typ "du kan bättre, du sjöng lite surt idag" och ler som gulliga morföräldrar. 

Så när Katrin förra veckan frågade Anders Bagge om Jesper inte är "lite bögig" och han såg ut som om han svalt 47 taggiga citroner så kände jag att ajaj, hur ska det här gå? Åt helvete visade det sig. Alla var jätteupprörda, Jesper dementerade att han skulle vara homosexuell och Katrin hävdade envist att det var en analys och att bögig inte alls behöver betyda något negativt. Sedan följde debatten i Kvällsöppet och Marcus Birro såg som vanligt chansen att få använda sin misantropiska Broder Duktig-persona till att förfäras över detta vulgära fenomen i allmänhet och Katrin Zytomierska i synnerhet. Katrin kontrade med världens bästa kontring: judehat! Resonemanget gick typ Birro är ett gammalt fyllo (true) och han gillar inte judar (probably not true). Då kände jag lite såhär: nooooooooo! Är det något svensk media inte kan hantera så är det pajkastning mellan kändisar, och om den pajkastningen involverar anklagelser om antisemitism, oavsett grad av allvarlighet, så är det ju bara att tacka och välkomna samtliga inblandade till massmediernas Gehenna. Här får vi nu stanna i all evighet och läsa löpsedlar om avsked och offentliga ursäkter. 

Här kan man läsa Katrins offentliga ursäkt. Här kan man läsa spekulationer i Katrins fortsatta vara eller icke vara i Idol samt att Marcus Birro tänker ringa runt till sin familj (!) för att lämna det glädjande beskedet att Katrin fått sparken. Här kan man läsa att Katrin inte fått sparken (stoppa pressarna!). Här kan man läsa en krönika av Fredrik Virtanen där han talar om Katrin som ett offerlamm och hänger sig åt svårt missbruk av korta meningar. 

Själv känner jag kanske mest att det är en storm i ett vattenglas. En väldigt stor storm i ett väldigt litet vattenglas. 

/Johanna

Förresten.

Vad är det för sjuk hjärna som kom på att Jesper, en minut efter att han har blivit utröstad och står och grinar på scen, ska ställa sig och sjunga End of the road körad av Idolerna som fick stanna kvar? Jag vet inte om det här kanske bara visades på Eftersnack i Tv400, men det gör ju inte det hela mindre sadistiskt. Dessutom är det sadistiskt på flera plan! För det första: kul att stå och sjunga en låt som handlar om att allt tar slut mot ens vilja när man precis blivit hemröstad. För det andra: kul att ha en jävla Boyz II Men-låt som grand finale i sitt Idoldeltagande. Känns inte så episkt va?

/Johanna

Konkurrensen tätnar.

Katrin Zytomierska Idolbloggar även hon, fast på själva Idolsajten förstås! Så hon ska leda Idols Eftersnack i Tv400 och blogga om 'att. Hmm. Speenande. Vilken tur att jag har Tv400. Det kommer bli Idol overload här hemma ikväll! Egentligen borde man väl typ powerwalka till Systemet för att orka med det hela *hälsosam tjej*.

/Johanna