So long, Sommarkatten.

OK, så här såg det då ut när Johans Number One Fan fick träffa honom backstage:



Alltså jag vill typ ta hand om henne lite och förklara att det här är inte helt friskt. För det första: när man inte kan prata i närheten av en av sina idoler utan bara skrika och flämta hysteriskt, då har man inte ett hälsosamt förhållande till dem. Eller när man säger att man älskar dem mer än sina föräldrar och att de betyder mer än allt annat. Det krävs en alldeles speciell typ av tonårigt fan för den sortens lite lagom labila dyrkan.
För det andra: Johan Palm? Really? Alltså jag spådde från början att han skulle ge en mass småtjejer kåtslag så att de röstade sönder sina telefonräkningar, men allvarligt talat, trots bra musiksmak så har han gjort ett framträdande värt att nämna på sin idol-resa: Johnny Rocker.



Annars har det varit jävligt mycket skolavslutning i nian över det hela.
Vi får väl se vad som händer nu. Med största sannolikhet kommer någon att slå klorna i Johan och göra en skiva. Frågan är bara om till och med dessa labila brudar orkar med Johan Palm i en timmes konsert? Kanske om han får göra rocklåtar hela vägen, men jag tror liksom inte att nya rocklåtar kommer att ta Johan någonstans, såvida ingen skriver en riktig monsterhit åt ungen, men han kan bara rida på gamla rockklassiker så länge.
Ja, vi får väl se.

/Liza.

Kan nån ge tjejen en brun papperspåse att andas i?

Apropå gårdagens program så finns det väl bara en sak att prata om? Inte Kevins mördande bra version av Higher and higher, inte heller hans skämmiga dans, inte Ligist-Robins överraskande jämna och supertighta två framträdanden, inte Carolas Pocahontas möter The Great Gatsby-outfit, inte heller Alice hjärtskärande tårar eller ens utröstningen av Sommarkatten. Nej, det enda man kan prata om är ju Johans helt galna små fans. Tjejen som fick komma upp på scenen och började hyperventilera, alla tjejer med hemmagjorda Johan-bandanas som grinade och skrek när det stog klart att han röstats ut. Åh små tjejer, ni är fina, men ni är inte riktigt friska.

Sommarkatten är en bra Idol i sin nisch. Det är en mycket liten nisch, men han fyller den väl. Men så bra är han inte på att sjunga, så häftig är han inte, så snygg är han inte, att det är värt att knyta en sönderriven tischa som man skrivit JOHAN på runt pannan och sen gå och skrika och grina i en tv-studio. Ni kommer tycka det är jätteskämmigt om några år! Jag lovar! Hon den stackars 13-åringen som stog och hulkade bredvid Johan i direktsändning kommer få leva med att hennes framtida polare YouTubar gårkvällen och skrattar rått (ja, rått men hjärligt, får vi hoppas). Alltså det är klart att man måste få göra skämmiga grejer, framförallt som tonåring. Men liksom, dom här skämmiga grejerna får inte gå ut över självkänsla och självbild. Att inte kunna andas för att man får stå bredvid Johan Palm förutsätter ju ett förhållande mellan artist och fan som innebär att fansen är underlägsna artistens överhöghet. Johan är inte för bra för er, han är inte för bra för att vara sann. Han är en jättefin och gullig kille med cool stil, men det finns en miljard såna killar, jag lovar. Ingen snubbe i världen är värd hemmagjord tshirt-bandana och rinnande mascara i direktsänd tv.

/Johanna

Gospel med Carola, revisited.

Är det bara jag eller är denna Idolsäsong extremt fattig när det kommer till teman? Sjukt lama temaval från produktionens sida, om ni frågar mig (och det gör ni ju). Liksom, Carola som gästdomare i år igen? Gospeltema när Carola är gästdomare i år igen? Kom på nåt nytt nu!

Teman jag hade velat se:
- Ilska (allt är inte så jävla gulligt i Idol-land!)
- Sex ( go all in och säg det rent ut! Låt inte 16-åriga Alice stå och sjunga om att ligga och sen hävda att det är "rock-tema")
- Rymden (om inte annat för stylingens skull)
- Vintage (som i låtar skrivna innan 1960. Lockar dessutom modebloggare att titta!)
- Punk (kom igen, det vill väll ALLA se?)

..och säkert tusen till som inte är av typen "Soul", "Rock" och skit som bara innebär att alla mainstreamdeltagare har sitt serverat medans de udda deltagarna kämpar som djur för att göra trovärdiga tolkningar av typ Rhianna.

/Johanna

Det var på fitthåret!

Okej, roligaste inlägget ever i hela Katrin-stormen är ju det här. Ett mycket kort inlägg som på ett mycket tydligt sätt illustrerar det mesta som har med Katrins Idol-medverkan att göra.

/Johanna

Fredagsfinal, part 2

Inför runda två var jag tvungen att halsa två glas vin för att stå ut.
Hur gör man en Beyonce-låt utan att dansa? Jag dansar fan mer under en singstar-kväll.
Hur kan man välja The Rasmus "In The Shadows" för att visa hur man älskar sina fans? (oh vienna, this means nothing to me...) Och VAD FAN HADE HAN PÅ SIG?! Alltså jeansen ger mig hjärnblödning.
Och hur kan man bara våga slakta The Cure's Friday I'm Inlove så totalt? Det är liksom inte ens sången som är värst, det är FRASERINGEN. Sad to say var det här väl ändå ett av hans bättre framträdanden, men jag kan vara totalt partisk för att han sjöng Cure. Men ändå, det gjorde nog mer ont.
Det enda pluset var väl Robins härligt homoerotiska dedikering av Fields Of Gold.

Men Alltså, P Jiddy, what's going on here? Äre jultema, eller varför all denna röda sammet? Min inre 16-års goffare vet inte om den ska skratta eller gråta.

PS. Jag har haft en likadan kavaj. Jag brukade ha den med vita spetskrås vid ärmarna. Pinsam sharing over.

/Liza.

(this inlägg was brought to you, proof read, via Idol-Johanna)

Fredagsfinal: andra rundan

Okej, den här omgången var ju minst lika seg som den första varpå Camp Idolblogg tog till flaskan. Därav bristen på utförligt inlägg.

Men liksom, Alice, hörrdu. Kompis. Man kan inte sjunga Crazy in love och ha typ basic gång mellan punkt A och punkt B som enda koreografiska inslag. Det håller inte. Och Kevin, ALLVARLIGT! The Rasmus!! Jag var tvungen att halsa ett helt glas rött i ren ångest.

/Johanna

Fredagsfinal: första rundan

Robin B.:
För det första:
Let Me Entertain You, är det en kärlekslåt? Vardå? För vem då?
Robin låter lika trist som han alltid gör. Jag är så jävla trött på honom och helt över honom.
Han låter så jävla oengagerad. Men han brukade ju ha en skida fasttejpad längs ryggraden, en pinne i röven och en protesarm, så det här får väl räknas som ett framsteg.
Men ändå:
SNAAARRK.

/Liza.

Kevin sjunger If you tomorrow never comes:
Att flickvännen på frågan "Vad tyckte du?" svarade att det var de bästa minutrarna i hennes liv säger inte sådär jättemycket om Kevins framträdande, utan mer om hur livet i Arvidsjaur ter sig. Alltså fy fan. Jag fnittrade generat hela framträdandet igenom och greppade desperat efter skämskudden.

/Johanna

Anna:
Det sägs att Simply the best är den låt som spelas mest på begravningar i typ England och USA. Fatta hur jävla stört det är. Kan ni tänka er något värre än att sitta på en begravning och titta på en kista där någon ni älskar ligger död och så ba ljuder inledningsackorden till Simply the fucking best genom lokalen. Det tyder ju på den största latheten i historien att ta en låt vars refräng liksom är "you're simply the best, better than all the rest". Ba JAHA? Var det allt du hade att säga eller? Next!

/Johanna

Johan:
Ok, här hände det inte mycket. Det här var väl ett av Johans tråkigaste framträdanden? Kudos för låtvalet, Pretenders rocks my world. Det blir ju tydligt att någon har lärt Johan att sjunga runt målbrottet, inte rakt igenom det med heljusen och tutan på.
Men varför, VARFÖR är inte Johans brorsa med i Idol??? Han är snygg (jag får inte tycka att Johan är snygg, eftersom han är 10 år yngre än mig men ser ut som om han är 14 år yngre än mig) och verkar kunna sjunga!

/Liza.

Alice:
Alice sjunger Because of you och är som vanligt bra, och det är liksom lite av hennes problem. Hon är så himla jämn och det blir liksom inga toppar av awesomeness. Boooring!

/Johanna

Sportgalor och Idol - same same but different.

"Oseriöst att prisa någon som inte har varit bäst", är rubriken på Jennifer Wegerups sportkrönika i dagens nätupplaga av Aftonbladet. Hon kollar uppenbarligen inte på varken Idol eller Melodifestivalen, tänker jag. Som gammal i gamet, som det heter på sportspråk, är man ju ordentligt luttrad när det gäller den här problematiken. Ingen nämnd, ingen glömd.

/Johanna

Glömde.

Att Ligist-Robin valt dötrista Let me entertain you vägs ju lätt upp av att han valt Stings Fields of gold och dedikerar den...till sina killkompisar!


Will you stay with me, will you be my love
Among the fields of barley
We'll forget the sun in his jealous sky
As we lie in the fields of gold


Homoerotik ftw!


/Johanna

Plågsam fredagsfinal i antågande.

Ojoj, det kommer behövas mycket vin för att ta sig igenom den kommande fredagsfinalen. Temat är kärlek och varje Idol ska sjunga två låtar; en dedikerad till sina fans (alltså!) och en dedikerad till valfri person. Och vilka jävla låtval! Det är Let me entertain you, Kelly Clarkson och Simply the best i en vidrig mix. Sämst omdöme står ändå Kevin för, som först dedikerar If tomorrow never comes till tjejen (jag hade fan gjort slut) och sen toppar med THE RASMUS till fansen! Det blir ju intravenöst alkoholintag om man ska överleva den kombon, det säger jag bara.

Bäst låtval har fan Sommarkatten gjort. Han kan inte sjunga för fem öre, men han har iallafall den goda smaken att välja att sjunga låtar av The Pretenders och The Cure. Dvs låtar man inte hade blivit direkt förolämpad av att få dedikerade till sig.

/Johanna

Svaret på en av frågorna iallafall.

I Cecilia Blankens blogg kan man läsa att skylten med bäbisens namn på var en överraskning från hennes mans, tillika bäbisens pappa, kollegor som jobbar på Idol. Tydligen är mannen/pappan Idolproducent. And the plot thickens...

/Johanna

Platt soulkväll.

Jag ligger i söndagssängen och tittar på reprisen av Idolfinalen. Jag såg den i fredags också, men kände mig märkbart oimponerad av insatserna (därav bristen på inlägg). Soultema har ju definitivt potentialen att bli hur bra som helst, och det var väl överlag inget fel på sånginsatserna men gud vad platta och beiga alla framträdanden i souldelen var. Jag tyckte nog tillslut att Ligist-Robin och Anna gjorde bäst ifrån sig. Dom kändes inte utklädda och konstlade på samma sätt som resten. Låtvalet kändes som låtval de hade kunnat göra på en egen spelning, och inte något som var påtvingat från produktionens sida. Så känner jag lite.

Duetterna var ju definitivt roligare i jämförelse! Tyvärr går det ju inte att göra någon vidare bedömning, hur bra en duett är beror ju helt på personkemi, låtval, röstharmoni och säkert en massa annat också.

Med facit i hand så kan jag känna att det var helt okej att rösta ut Rock-Robin. Jag är tydligen inte den enda som tröttnat på att han låter som om sångaren i Spinal Tap tagit sig till Idolfinal. Jag orkar inte höra mer gapig skrevrocksröst oavsett tema och det gör tydligen inte resten av Idoltittarna heller.


Frågor: varför kliar sig Sommarkatten alltid på hatten när han blir nervös i intervjuerna? Varför satt någon i publiken med en skylt som det stog "Bonnie Blankens" på? Det är ju namnet på Expressens modebloggare Cecilia Blankens nyfödda dotter.


/Johanna

Veckans tema: dubbelmacka!

Nu ni, nu börjar det märkas att vi rensat ut nästan hälften av topp tio. På fredag blir det nämligen dubbelt upp med framträdanden, nästan. Alla får sjunga en låt på veckans tema som är soul, och sen jävlar blir det duetter. Jag tycker det känns rätt roligt med duetter, men frågan är ju om duetten framförs på soullåtens bekostnad. Jag tycker nämligen att det är problematiskt med Idols envisa fjuttformat där deltagarna sjunger typ en och en halv minut av låten de valt. De flesta orkar väl hålla igång i en och en halv minut, dessutom minskar det ju möjligheterna att klanta sig. Men grejen är ju att folk ska rösta på någon som ska klara av att underhålla oss på scenen i 45 minuter sedan när Idol är över. Så det hade ju varit roligt om deltagarna hade fått sjunga hela låtar den här veckan, snarare än 2 halva.

Låtvalsmässigt så är väl det enda märkvärdiga att Anna är den enda som valt en låt utgiven efter 1970. Hon ska ge sig på härligt maffiga Bleeding love, i original framförd av talangsåpakollegan Leona Lewis. Modigt! Alla andra safe:ar med Motownklassiker, och det är ju bra låtar men sjukt förutsägbart. Hm.

/ Johanna

snaaaaaaaark.

Alltså Kevin, jag är lite trött på hans röst. Han sjunger liksom alltid likadant vad han än sjunger. Eller? För mig börjar han bli lite som Rock-Robin i det avseendet att det är full patte hela vägen och alltid samma läge på energi och röst. Lite tråkigt, tycker jag.
Gud jag känner mig som värsta gnällkärringen idag, men den enda som hade ordentligt drag under galoscherna ikväll var Lars. Insatserna på rockfronten imponerade inte särskilt mycket.

/Liza

Alice Äppelkäck is on fire

Allstå Alice. Jag tycker ju att kvinnan sjunger i det närmaste oklanderligt. Men hon kunde ha öst på lite mer, rockat loss lite hårdare och liksom... ja, kanaliserat djävulen lite mer, om ni förstår vad jag menar? Lite mindre äppelkäck, lite mer bourbon och rökhosta.

/Liza

Robin & Robin

Jaha, ja, det var väl ett okej framförande av Rock-Robin, men för att kallas Rock-Robin så var det ett ganska mellanmjölkigt framträdande i min värld.

Och Robin B är fanimej ingen Steven Tyler-junior. Ursäkta, men snaaaaark.

/Liza

Save up all your tears och sluta krama micken, jag tror jag dör annars

ANNA!
Du MÅSTE sluta Perelli-krama mikrofonen!
Jag tror Anna hänger löst ikväll. Sure, den här låten är bra och hon gör den inte dåligt, men jag tror folk hade kommit längre med publiken om hon hade valt "I Love Rock'n'Roll".
Plus att jag aldrig blir nöjd med hur de stylar henne. Ikväll såg hon visserligen ut som sin ålder, men hon var inte så jävla rock och inte så jävla intressant.
Och om hon ska göra en Duffy eller Amy Winehouseaktig skiva som Desmond Child föreslog, då behöver hon bli lite mer spännande.
Hon må va Chers lillasyrra (eller barnbarn) röstmässigt, men stilmässigt: bööööring.

PS: ditcha sjalen. Jag gillade den inte på audition, jag gillar den inte nu.


/Liza

"Det kändes skönt att stå stilla för en gång skull"

Lars E sparkade verkligen skiten ur Smells Like Teen Spirit! Jag har fan inte fått sådana goose bumps sedan jag hörde LouLou sjunga senast. Älskade kombinationen av apati och intensitet, jävligt Nirvana. Juryn gnölade om att han såg fastlimmad ut och jag kände att det var lite ytligt av dem. Det var fan en av hans bästa prestationer, och då diggade jag ändå hans schlager-framträdande som fan.

/Liza

You're poison running through my ears.

Jahapp, så var vi tillbaka på noll igen med Johan. Det var mute-knappen för fulla muggar idag och ändå lyckades jag inte helt undgå när han mördade ännu en av mina absoluta favoritlåtar, Poison.

/Liza

Låtval, låtval, låtval!

Här kan man hitta den aktuella låtlistan inför fredagsfinalen. Jag känner mig enormt kluven. Å ena sidan: asmånga bra låtar. Å andra sidan: som kommer slaktas brutalt. Men jag försöker tänka positivt och gläder mig åt att Ligist-Robin uppenbarligen är en trogen läsare av Idolbloggen då han faktiskt valt en av låtarna i inlägget nedan. Men hade det inte varit roligare om Johan sjöng Dude looks like a lady? För det första så gör han ju det, lookar like a lady menar jag, för det andra så användes ju den låten för att introducera honom i den första fredagsfinalen! Det är liksom lite av en theme tune för honom, kan jag tycka.

Förresten, är det inte lite konstigt att det bara är två tjejer kvar så här tidigt in i tävlingen? Fyra tjejer på raken har åkt ut! Förra omgången så blev det ju ett jävla mediarabalder när det bara var Amanda och Marie kvar bland alla snubbar, men nu höjer ingen rösten. Vadan detta?

/Johanna

Veckans tema: Rock

Gäst i fredagens program blir låtskrivaren och producenten Desmond Child. Desmond Child har skrivit låtar som Camp Idolblogg älskar passionerat, men han har också skrivit ett gäng halvmögiga låtar för ett gäng riktigt sopiga artister. Därför känns ju veckans urval av låtar mycket, mycket intressant. Kevin verkar gå igång på råsopiga In the shadows med världens töntigaste The Rasmus. Alltså när han började waila den i klippet på Idolsajten.. då fick jag kämpa för att hålla kvällsmaten nere kan jag meddela. Inställsam Wallmans-sångare ler brett och wailar In the shadows.. ska man verkligen behöva tåla sådant? Herr Ober - Valium bitte.

Nej, jag vill passa på att tipsa Idolerna om följande örhängen, allesammans signerade Desmond Child:




Jag tror jag talar för oss båda när jag säger att vi älskar Joan Jett här på Camp Idolblogg. Vore det inte grymt om Anna rev av en Joan Jett-låt på fredag? Klart som fan att det vore! Bra mycket grymmare än om Kevin skulle musikaldansa till The Rasmus iallafall.

/Johanna

Pöbeln vs Juryn

Det här med att vara en artist, det är ett tveeggat svärd i idolsammanhang.
Damned if you do and damned if you don't som klassikern lyder.

När Sommarkatten kom med idol var jag fast övertygad om att detta var producenternas doing. Han var den söta youngstern som skulle få småflickorna att kolla och tråna och rösta och ge tittarsiffror. Och trots usel coaching so gjorde han det, märkligt nog. Jag håller fast vid att den killen behöver grym styling och mycket underhållningsvärde för att kompensera sin usla sång, men så har han också uppenbarligen fått låtlistor som inte riktigt legat i hans register. Och dessutom inte någonvidare intressant scenstyling. Jag tröttnade för flera veckor sedan. Men se, sen i fredags, då hade något lossnat. Jag föraktar icke folk som väljer låtar de klarar av att framföra på ett sätt de tjänar på, det är bara strategiskt.
Just det har väl varit Sepidehs stora problem. Hon har valt låtar som är så otroligt förknippade med originalversionen att det blivit svårt för henne att tjäna på att framföra dem, eftersom folk inte kan eller vill se bortom originalversionerna.
I fredags var Johan snyggt stylad och framför allt verkar han ha fått sånglektioner: någon har fått honom att sluta skrika skränigt och det tackar vi för, för jag har tryckt på mute i tre veckor nu i ren desperation. Så Johan är med i egenskap av artist: han må inte kunna sjunga särskilt bra, men han blir kvarröstad för sitt underhållningsvärde.
Det är väldigt intressant att Lars blir utskälld när han gör i princip samma sak.
Småbrudarna röstar på Johan för att han är gullig och de vill se honom igen.
Folk röstar på Lars för de vill veta vad han ska ta sig till nästa vecka.
Jag kanske inte håller med, men jag förstår det. Det är att jämföra med när Lasse Brandeby blev kvarröstad i Let's Dance. Det är smällar man får ta när man överlämnar sådana beslut i publikpöbelns händer: man kan inte lita på att de vill se mer av just det proffsen kallar kvalitet.
I fredags fick jag klart för mig att Lars gör som han gör för att han vill, inte för att han inte kan göra på något annat sätt och det fick mig att respektera honom väldigt mycket.
Och han gjorde faktiskt låten bra. Trogen originalet, väl sjungen och med högt underhållningsvärde. Även om han inte hade behövt ramla för att driva hem poängen.

Att Laila Bagge kallar Johan för kvalitet medan hon skäller ut Lars visar ju bara att hon tänker med trosorna, om ni ursäktar.


/Liza.

Spexandet som delade en nation.

Oavsett vem som åkte ut så är det ju Lars slapstickframförande av Det börjar verka kärlek som är den stora Idolsnackisen såhär dagen efter. Somliga verkar tycka att det var ett rätt udda men ändå roligt inslag i en tävling som går ut på att vara så slätstruken som möjligt. En del verkar hålla med Laila Bagge som kritiserade Lars hårt och menade på att sådana här spexerier är en skymf mot de deltagare som blivit utröstade eller inte kommit med i tävlingen. "Just nu tar du platsen för någon som vill vara här", sa Laila och såg ovanligt sträng ut. Oavsett vad jag tycker om Lars framförande så kan jag inte gå med på det argumentet. Alla deltagare är där på bekostnad av någon annan. Det är liksom det som är konceptet med Idol. Och alla kvarvarande deltagare är ogillade av någon - och denna någon kommer oundvikligen tycka att just den kvarvarande deltagaren tar platsen för en utröstad favorit. 

För att exemplifiera, säg - rent hypotetiskt - att jag tycker att Sommarkatten sjunger som en stucken gris. Då kan det falla sig så att jag tycker att han, som låter för jävligt, är kvar på bekostnad av en deltagare som sjöng fantastiskt, typ LouLou. Det suger ju. Men uppenbarligen vill Idoltittarna hellre lyssna på Sommarkattens målbrottspunk än på LouLous soulvibrato, c'est la fucking vie! Det får jag leva med, och jag är ledsen men Tv4 får nog leva med att tittarna vill ha kvar en deltagare som har en mycket kluven inställning till Idoletablissemanget. 

/Johanna