Svaret på en av frågorna iallafall.

I Cecilia Blankens blogg kan man läsa att skylten med bäbisens namn på var en överraskning från hennes mans, tillika bäbisens pappa, kollegor som jobbar på Idol. Tydligen är mannen/pappan Idolproducent. And the plot thickens...

/Johanna

Hurricane Katrin.

Ojojoj, vilken jävla cirkus det blev kring Katrin hörrni. Vad härligt! Årets Idolsnackis är redan här!

En sak som jag tycker är intressant med det hela är behovet av Katrin. Årets jury är en mysjury, dom är, in the words of heltidsfilosofen och deltidspedofilen Michael Jackson, lovers - not fighters. Det här är något som påpekas om och om igen, av deltagarna, av P Jiddy och av begåvningsreserven som upptäckt kommentarsfunktionen på Aftonbladet. Därför är det spännande att Tv4 beslutar sig för att ta in Katrin Zytomierska, svenska bloggosfärens Queen Bee av politisk inkorrekta, att leda programmet Eftersnack. För att klargöra: jag tycker att Katrin är ganska rolig. Jag håller inte alltid med om det hon skriver och tycker ibland att hon är sjukt ogenomtänkt, men hon är rolig. Jag fattar att alla inte håller med om det, och jag fattar även att alla inte kan skilja på provokationer i typ humorns namn och på puckade uttalanden och i fallet Katrin är gränsen ibland jävligt hårfin. Det hela står hur som helst i rätt stark kontrast mot juryn som i sina elakaste stunder säger typ "du kan bättre, du sjöng lite surt idag" och ler som gulliga morföräldrar. 

Så när Katrin förra veckan frågade Anders Bagge om Jesper inte är "lite bögig" och han såg ut som om han svalt 47 taggiga citroner så kände jag att ajaj, hur ska det här gå? Åt helvete visade det sig. Alla var jätteupprörda, Jesper dementerade att han skulle vara homosexuell och Katrin hävdade envist att det var en analys och att bögig inte alls behöver betyda något negativt. Sedan följde debatten i Kvällsöppet och Marcus Birro såg som vanligt chansen att få använda sin misantropiska Broder Duktig-persona till att förfäras över detta vulgära fenomen i allmänhet och Katrin Zytomierska i synnerhet. Katrin kontrade med världens bästa kontring: judehat! Resonemanget gick typ Birro är ett gammalt fyllo (true) och han gillar inte judar (probably not true). Då kände jag lite såhär: nooooooooo! Är det något svensk media inte kan hantera så är det pajkastning mellan kändisar, och om den pajkastningen involverar anklagelser om antisemitism, oavsett grad av allvarlighet, så är det ju bara att tacka och välkomna samtliga inblandade till massmediernas Gehenna. Här får vi nu stanna i all evighet och läsa löpsedlar om avsked och offentliga ursäkter. 

Här kan man läsa Katrins offentliga ursäkt. Här kan man läsa spekulationer i Katrins fortsatta vara eller icke vara i Idol samt att Marcus Birro tänker ringa runt till sin familj (!) för att lämna det glädjande beskedet att Katrin fått sparken. Här kan man läsa att Katrin inte fått sparken (stoppa pressarna!). Här kan man läsa en krönika av Fredrik Virtanen där han talar om Katrin som ett offerlamm och hänger sig åt svårt missbruk av korta meningar. 

Själv känner jag kanske mest att det är en storm i ett vattenglas. En väldigt stor storm i ett väldigt litet vattenglas. 

/Johanna

Idol på stan, del 2.

Jag pinnade förbi en i mobilen mycket upptagen Nils i Stockholm City här om dagen. Fast han inte tog sig vidare från Stockholmsveckan så verkar han ha gjort intryck på Idoltittarna, för många kids tisslade och tasslade i närheten och pekade mer eller mindre smidigt på The Ark-tolkaren.

Team Nils!

Statistics

Alltså, jag sitter och går igenom alla de här små presentationerna de blivande idolerna skrivit om sig själva på hemsidan. De som skrivit in dem på hemsidan har i alla fall haft den goda smaken att lämna kvar alla stavfel, till min stora förtjusning. Antingen av ren elakhet, vilket i såfall applåderas, eller för att vederbörande inte heller kan stava och har aversioner mot spellcheck. Vilket i såfall är lite nedslående för någon som får betalt för att göra det.
Anyhoodels, herregud vilka TRÅKMÅNSAR majoriteten verkar vara. Men några guldkorn finns det. Och kom ihåg flickor och pojkar, jag är inte här för att vara snäll. Det har aldrig varit mitt gebit.

Lite stats:
- 2 deltagare har Titanic som favoritfilm (dålig smak verkar smitta)
- 2 har Stevie Wonder som favoritartist
- 2 har valt seriefigurer att porträttera dem i filmerna om deras liv (Cartman och Toker)
- 2 deltagare "läser inte"
- 1 deltagare har "lilla dassboken" som favoritbok
- 1 deltagare har Alkemisten av Paulo Coelho som favoritbok, vilket känns mycket värre än dassboken.

Mitt absoluta favoritsvar, alla kategorier:

Om jag skulle återfödas som en artist skulle jag vara:
"Oj… Återigen Gavin DeGraw, eller Stevie Wonder kanske, men man vill ju kunna se sin publik."

- Robin Bengtsson

"Det finns två typer av människor"-frågan suger. WHAT?!
Och kudos till Robin Ericsson för den gigantonorma listan med favoritmusik. Alltid fint att se folk med lite MUSIKSMAK som inte bara säger "ja, ja gillar celine dion, titanic, och lövbiff". GE MIG LITE SJÄL, människor!

För övrigt så har Clay Aiken kommit ut ur garderoben. Det gratulerar vi till.

/Liza.