Juryns val!

Ojoj, nu blir det åka av, som man tydligen säger. Juryn väljer låtar på fredag, en som Idolerna ska briljera i och en låt som ska vara mer av en utmaning. Med tanke på låtvalet så tycker jag nog att det är Alice som dragit det längsta strået. Hon har fått Robyns i mitt tycke tråkigaste låt Keep this fire burning att briljera i, och det kommer hon naturligtvis göra. Men sen har hon fått en Avril-låt som utmaning, och den tror jag också kommer passa henne som handen i handsken. Jag får lite komplottaningar här. Typ att juryn nog gärna vill ha henne i finalen. Det är som en snäll version av juryns val det året den där hiskeliga Andreas var med. Ni vet han countrykillen som var gift med en tio år äldre hårfrisörska och hade världens fulaste frisyr. Han gapade ju sig igenom hela tävlingen med powerballader och gamla juryn avskydde honom. Så i Juryns val fick han vackert sjunga Miami Sound Machines Conga och dansade med den ur tävlingen för gott. Nu känns det alltså som att Alice tilldelats två låtar som juryn mycket väl vet att hon kommer klara mycket mycket bra, så ja, det känns som om det finns en tanke bakom det hela. Alltså fattar ni vad jag menar? Jag är helt hyper på kaffe och knattrar på som en liten iller här. Jag ska alltså resa bort imorrn och kommer få bevaka Idol på distans. Men oroa er inte, Liza har er rygg!

/Johanna


Ps. Okej, att Kevin ska sjunga/rappa Hot in herre, det är så mycket humor att jag packar ner mig själv i resväskan av frust. Kan komma att bli the most camp performance in the history of Idol. Då inkluderar jag ändå transan som sjöng Madonna i årets uttagningar och Robins homoerotiska dedikering av Fields of gold.

Kan nån ge tjejen en brun papperspåse att andas i?

Apropå gårdagens program så finns det väl bara en sak att prata om? Inte Kevins mördande bra version av Higher and higher, inte heller hans skämmiga dans, inte Ligist-Robins överraskande jämna och supertighta två framträdanden, inte Carolas Pocahontas möter The Great Gatsby-outfit, inte heller Alice hjärtskärande tårar eller ens utröstningen av Sommarkatten. Nej, det enda man kan prata om är ju Johans helt galna små fans. Tjejen som fick komma upp på scenen och började hyperventilera, alla tjejer med hemmagjorda Johan-bandanas som grinade och skrek när det stog klart att han röstats ut. Åh små tjejer, ni är fina, men ni är inte riktigt friska.

Sommarkatten är en bra Idol i sin nisch. Det är en mycket liten nisch, men han fyller den väl. Men så bra är han inte på att sjunga, så häftig är han inte, så snygg är han inte, att det är värt att knyta en sönderriven tischa som man skrivit JOHAN på runt pannan och sen gå och skrika och grina i en tv-studio. Ni kommer tycka det är jätteskämmigt om några år! Jag lovar! Hon den stackars 13-åringen som stog och hulkade bredvid Johan i direktsändning kommer få leva med att hennes framtida polare YouTubar gårkvällen och skrattar rått (ja, rått men hjärligt, får vi hoppas). Alltså det är klart att man måste få göra skämmiga grejer, framförallt som tonåring. Men liksom, dom här skämmiga grejerna får inte gå ut över självkänsla och självbild. Att inte kunna andas för att man får stå bredvid Johan Palm förutsätter ju ett förhållande mellan artist och fan som innebär att fansen är underlägsna artistens överhöghet. Johan är inte för bra för er, han är inte för bra för att vara sann. Han är en jättefin och gullig kille med cool stil, men det finns en miljard såna killar, jag lovar. Ingen snubbe i världen är värd hemmagjord tshirt-bandana och rinnande mascara i direktsänd tv.

/Johanna

Gospel med Carola, revisited.

Är det bara jag eller är denna Idolsäsong extremt fattig när det kommer till teman? Sjukt lama temaval från produktionens sida, om ni frågar mig (och det gör ni ju). Liksom, Carola som gästdomare i år igen? Gospeltema när Carola är gästdomare i år igen? Kom på nåt nytt nu!

Teman jag hade velat se:
- Ilska (allt är inte så jävla gulligt i Idol-land!)
- Sex ( go all in och säg det rent ut! Låt inte 16-åriga Alice stå och sjunga om att ligga och sen hävda att det är "rock-tema")
- Rymden (om inte annat för stylingens skull)
- Vintage (som i låtar skrivna innan 1960. Lockar dessutom modebloggare att titta!)
- Punk (kom igen, det vill väll ALLA se?)

..och säkert tusen till som inte är av typen "Soul", "Rock" och skit som bara innebär att alla mainstreamdeltagare har sitt serverat medans de udda deltagarna kämpar som djur för att göra trovärdiga tolkningar av typ Rhianna.

/Johanna

Det var på fitthåret!

Okej, roligaste inlägget ever i hela Katrin-stormen är ju det här. Ett mycket kort inlägg som på ett mycket tydligt sätt illustrerar det mesta som har med Katrins Idol-medverkan att göra.

/Johanna

Fredagsfinal: andra rundan

Okej, den här omgången var ju minst lika seg som den första varpå Camp Idolblogg tog till flaskan. Därav bristen på utförligt inlägg.

Men liksom, Alice, hörrdu. Kompis. Man kan inte sjunga Crazy in love och ha typ basic gång mellan punkt A och punkt B som enda koreografiska inslag. Det håller inte. Och Kevin, ALLVARLIGT! The Rasmus!! Jag var tvungen att halsa ett helt glas rött i ren ångest.

/Johanna

Sportgalor och Idol - same same but different.

"Oseriöst att prisa någon som inte har varit bäst", är rubriken på Jennifer Wegerups sportkrönika i dagens nätupplaga av Aftonbladet. Hon kollar uppenbarligen inte på varken Idol eller Melodifestivalen, tänker jag. Som gammal i gamet, som det heter på sportspråk, är man ju ordentligt luttrad när det gäller den här problematiken. Ingen nämnd, ingen glömd.

/Johanna

Glömde.

Att Ligist-Robin valt dötrista Let me entertain you vägs ju lätt upp av att han valt Stings Fields of gold och dedikerar den...till sina killkompisar!


Will you stay with me, will you be my love
Among the fields of barley
We'll forget the sun in his jealous sky
As we lie in the fields of gold


Homoerotik ftw!


/Johanna

Plågsam fredagsfinal i antågande.

Ojoj, det kommer behövas mycket vin för att ta sig igenom den kommande fredagsfinalen. Temat är kärlek och varje Idol ska sjunga två låtar; en dedikerad till sina fans (alltså!) och en dedikerad till valfri person. Och vilka jävla låtval! Det är Let me entertain you, Kelly Clarkson och Simply the best i en vidrig mix. Sämst omdöme står ändå Kevin för, som först dedikerar If tomorrow never comes till tjejen (jag hade fan gjort slut) och sen toppar med THE RASMUS till fansen! Det blir ju intravenöst alkoholintag om man ska överleva den kombon, det säger jag bara.

Bäst låtval har fan Sommarkatten gjort. Han kan inte sjunga för fem öre, men han har iallafall den goda smaken att välja att sjunga låtar av The Pretenders och The Cure. Dvs låtar man inte hade blivit direkt förolämpad av att få dedikerade till sig.

/Johanna

Platt soulkväll.

Jag ligger i söndagssängen och tittar på reprisen av Idolfinalen. Jag såg den i fredags också, men kände mig märkbart oimponerad av insatserna (därav bristen på inlägg). Soultema har ju definitivt potentialen att bli hur bra som helst, och det var väl överlag inget fel på sånginsatserna men gud vad platta och beiga alla framträdanden i souldelen var. Jag tyckte nog tillslut att Ligist-Robin och Anna gjorde bäst ifrån sig. Dom kändes inte utklädda och konstlade på samma sätt som resten. Låtvalet kändes som låtval de hade kunnat göra på en egen spelning, och inte något som var påtvingat från produktionens sida. Så känner jag lite.

Duetterna var ju definitivt roligare i jämförelse! Tyvärr går det ju inte att göra någon vidare bedömning, hur bra en duett är beror ju helt på personkemi, låtval, röstharmoni och säkert en massa annat också.

Med facit i hand så kan jag känna att det var helt okej att rösta ut Rock-Robin. Jag är tydligen inte den enda som tröttnat på att han låter som om sångaren i Spinal Tap tagit sig till Idolfinal. Jag orkar inte höra mer gapig skrevrocksröst oavsett tema och det gör tydligen inte resten av Idoltittarna heller.


Frågor: varför kliar sig Sommarkatten alltid på hatten när han blir nervös i intervjuerna? Varför satt någon i publiken med en skylt som det stog "Bonnie Blankens" på? Det är ju namnet på Expressens modebloggare Cecilia Blankens nyfödda dotter.


/Johanna

Veckans tema: dubbelmacka!

Nu ni, nu börjar det märkas att vi rensat ut nästan hälften av topp tio. På fredag blir det nämligen dubbelt upp med framträdanden, nästan. Alla får sjunga en låt på veckans tema som är soul, och sen jävlar blir det duetter. Jag tycker det känns rätt roligt med duetter, men frågan är ju om duetten framförs på soullåtens bekostnad. Jag tycker nämligen att det är problematiskt med Idols envisa fjuttformat där deltagarna sjunger typ en och en halv minut av låten de valt. De flesta orkar väl hålla igång i en och en halv minut, dessutom minskar det ju möjligheterna att klanta sig. Men grejen är ju att folk ska rösta på någon som ska klara av att underhålla oss på scenen i 45 minuter sedan när Idol är över. Så det hade ju varit roligt om deltagarna hade fått sjunga hela låtar den här veckan, snarare än 2 halva.

Låtvalsmässigt så är väl det enda märkvärdiga att Anna är den enda som valt en låt utgiven efter 1970. Hon ska ge sig på härligt maffiga Bleeding love, i original framförd av talangsåpakollegan Leona Lewis. Modigt! Alla andra safe:ar med Motownklassiker, och det är ju bra låtar men sjukt förutsägbart. Hm.

/ Johanna

Låtval, låtval, låtval!

Här kan man hitta den aktuella låtlistan inför fredagsfinalen. Jag känner mig enormt kluven. Å ena sidan: asmånga bra låtar. Å andra sidan: som kommer slaktas brutalt. Men jag försöker tänka positivt och gläder mig åt att Ligist-Robin uppenbarligen är en trogen läsare av Idolbloggen då han faktiskt valt en av låtarna i inlägget nedan. Men hade det inte varit roligare om Johan sjöng Dude looks like a lady? För det första så gör han ju det, lookar like a lady menar jag, för det andra så användes ju den låten för att introducera honom i den första fredagsfinalen! Det är liksom lite av en theme tune för honom, kan jag tycka.

Förresten, är det inte lite konstigt att det bara är två tjejer kvar så här tidigt in i tävlingen? Fyra tjejer på raken har åkt ut! Förra omgången så blev det ju ett jävla mediarabalder när det bara var Amanda och Marie kvar bland alla snubbar, men nu höjer ingen rösten. Vadan detta?

/Johanna

Veckans tema: Rock

Gäst i fredagens program blir låtskrivaren och producenten Desmond Child. Desmond Child har skrivit låtar som Camp Idolblogg älskar passionerat, men han har också skrivit ett gäng halvmögiga låtar för ett gäng riktigt sopiga artister. Därför känns ju veckans urval av låtar mycket, mycket intressant. Kevin verkar gå igång på råsopiga In the shadows med världens töntigaste The Rasmus. Alltså när han började waila den i klippet på Idolsajten.. då fick jag kämpa för att hålla kvällsmaten nere kan jag meddela. Inställsam Wallmans-sångare ler brett och wailar In the shadows.. ska man verkligen behöva tåla sådant? Herr Ober - Valium bitte.

Nej, jag vill passa på att tipsa Idolerna om följande örhängen, allesammans signerade Desmond Child:




Jag tror jag talar för oss båda när jag säger att vi älskar Joan Jett här på Camp Idolblogg. Vore det inte grymt om Anna rev av en Joan Jett-låt på fredag? Klart som fan att det vore! Bra mycket grymmare än om Kevin skulle musikaldansa till The Rasmus iallafall.

/Johanna

Hurricane Katrin.

Ojojoj, vilken jävla cirkus det blev kring Katrin hörrni. Vad härligt! Årets Idolsnackis är redan här!

En sak som jag tycker är intressant med det hela är behovet av Katrin. Årets jury är en mysjury, dom är, in the words of heltidsfilosofen och deltidspedofilen Michael Jackson, lovers - not fighters. Det här är något som påpekas om och om igen, av deltagarna, av P Jiddy och av begåvningsreserven som upptäckt kommentarsfunktionen på Aftonbladet. Därför är det spännande att Tv4 beslutar sig för att ta in Katrin Zytomierska, svenska bloggosfärens Queen Bee av politisk inkorrekta, att leda programmet Eftersnack. För att klargöra: jag tycker att Katrin är ganska rolig. Jag håller inte alltid med om det hon skriver och tycker ibland att hon är sjukt ogenomtänkt, men hon är rolig. Jag fattar att alla inte håller med om det, och jag fattar även att alla inte kan skilja på provokationer i typ humorns namn och på puckade uttalanden och i fallet Katrin är gränsen ibland jävligt hårfin. Det hela står hur som helst i rätt stark kontrast mot juryn som i sina elakaste stunder säger typ "du kan bättre, du sjöng lite surt idag" och ler som gulliga morföräldrar. 

Så när Katrin förra veckan frågade Anders Bagge om Jesper inte är "lite bögig" och han såg ut som om han svalt 47 taggiga citroner så kände jag att ajaj, hur ska det här gå? Åt helvete visade det sig. Alla var jätteupprörda, Jesper dementerade att han skulle vara homosexuell och Katrin hävdade envist att det var en analys och att bögig inte alls behöver betyda något negativt. Sedan följde debatten i Kvällsöppet och Marcus Birro såg som vanligt chansen att få använda sin misantropiska Broder Duktig-persona till att förfäras över detta vulgära fenomen i allmänhet och Katrin Zytomierska i synnerhet. Katrin kontrade med världens bästa kontring: judehat! Resonemanget gick typ Birro är ett gammalt fyllo (true) och han gillar inte judar (probably not true). Då kände jag lite såhär: nooooooooo! Är det något svensk media inte kan hantera så är det pajkastning mellan kändisar, och om den pajkastningen involverar anklagelser om antisemitism, oavsett grad av allvarlighet, så är det ju bara att tacka och välkomna samtliga inblandade till massmediernas Gehenna. Här får vi nu stanna i all evighet och läsa löpsedlar om avsked och offentliga ursäkter. 

Här kan man läsa Katrins offentliga ursäkt. Här kan man läsa spekulationer i Katrins fortsatta vara eller icke vara i Idol samt att Marcus Birro tänker ringa runt till sin familj (!) för att lämna det glädjande beskedet att Katrin fått sparken. Här kan man läsa att Katrin inte fått sparken (stoppa pressarna!). Här kan man läsa en krönika av Fredrik Virtanen där han talar om Katrin som ett offerlamm och hänger sig åt svårt missbruk av korta meningar. 

Själv känner jag kanske mest att det är en storm i ett vattenglas. En väldigt stor storm i ett väldigt litet vattenglas. 

/Johanna

Please, please, understand - I'm in love with another man!

This just in: veckans tema är 90-tal!

Alice säger i videoklippet att hon gärna vill sjunga All I wanna do med Heart. Hoho. Låtens fulla titel är ju All I want to do (is make love to you) och handlar om en tjej som har ett hett one night stand med en kille för att bli på tjocken eftersom hennes kille är steril. Alice är 16! Sexchock! Med tanke på jury-Andreas R.Kelly-tendenser kanske vi ska vara glada att det inte är Yazmina som funderar på det här låtvalet.

Fast alltså jag älskar Heart så jag hoppas att Alice väljer den. Här är originalet:


Äkta hårborste-framför-spegeln-moment! Bästa partiet att sjunga med i är såklart we made magic that ni-i-ght, ooh he did everything rii-i-i-ght. Gud alltså, Heart.

/Johanna

Ett gift!

Har spanat lite på Idolernas bloggar de senaste dagarna. Dom är rätt duktiga på att uppdatera, men inläggen består ofta av mobilkamerabilder på någon annan Idol än de själva och en text av typen "vi äter hambörjare!!!". Känns sådär intressant. Jag vill därför slå ett slag för Kevins blogg. Den är rolig. Kevin skriver nämligen som han pratar och jag kan riktigt höra hans röst när jag läser. Kom igen, erkänn att ni känner likadant när ni läser:

uuff jag ska till tandläkaren 6 20
13 oktober 2008 kl 16:49

Jag är jätte rädd,hoppas det gör inte så mycket ont.jag blir lite ledsen och rädd.

Och så en bild på en ledsen Kevin tagen med mobilen såklart. Det konstiga är att jag ju hör Kevins juryröst läsa det här i mitt huvud. Ni vet den hysteriskt glada eventuellt gråtande rösten? Det är den som brett leende säger "jag blir lite ledsen och rädd".

/Johanna

Förresten.

Vad är det för sjuk hjärna som kom på att Jesper, en minut efter att han har blivit utröstad och står och grinar på scen, ska ställa sig och sjunga End of the road körad av Idolerna som fick stanna kvar? Jag vet inte om det här kanske bara visades på Eftersnack i Tv400, men det gör ju inte det hela mindre sadistiskt. Dessutom är det sadistiskt på flera plan! För det första: kul att stå och sjunga en låt som handlar om att allt tar slut mot ens vilja när man precis blivit hemröstad. För det andra: kul att ha en jävla Boyz II Men-låt som grand finale i sitt Idoldeltagande. Känns inte så episkt va?

/Johanna

Vi säger hej då till Jesper.

Jag vet att jag inte direkt har framstått som superförtjust i lilla sockertoppen Jesper, men jag tycker faktiskt inte att han förtjänade att åka ut ikväll. Hela utröstningsmomentet kändes för övrigt helt hjärtslitande, helt plötsligt satt jag där med en klump i halsen och jag har inte ens druckit vin. Pms har jag inte heller. Men någonting med hur tjejerna först höll handen och hur Jesper tittade lite på dom, men sen stog alldeles själv kändes bara Aj. Och blicken när han fått reda på att han blivit utröstad! Såg ni hur jävla uppriktigt ledsen han såg ut? Och hårda hårda kramen med P Jiddy, inte för att han gillar honom allra mest kanske men för att han behövde kramas och ingen annan fanns att tillstå. Buhuuuu. Världens sorgligaste lilla utröstning.


/Johanna

Fredagsfinal 1.

Ja, hörrni. Vad ska man säga? Vi tar väl en liten utvärderingsrunda innan vi får reda på vem som ryker.

Min första fråga lyder som följer: varför är musiken så låg? Det låter som om kompet spelas på en ghettoblaster ute i omklädningsrummet och det förstör upplevelsen lite. Min andra fråga är: varför har ingen kommit på att kalla Peter Jihde för P Jiddy tidigare? Det är ju helt fantastiskt roligt.

Nu till själva deltagarna.

Jag tycker att det började lite trist med Kevins version av Natalie. Han sjunger jättebra och är jättegöllig men han känns liksom inte helt kosher. Jag tittar och jag lyssnar men känner att jag funderar på annat. Saker jag funderar på när jag ser Kevin: vem plockar hans ögonbryn? Kommer han börja gråta nu? Vem har lärt honom att dansa? Är han smygbög? Allt det funderar jag på, istället för att bli knockad av hans framträdande. Det kanske är låtvalet?

Sedan var det ju då Camp Idolbloggs gemensamma favorit LouLou som med en maffig urringning ställde sig och sjöng Kicki Aguileras Hurt. Som väntat lät hon bra, hon har en röst som är LouLous och jag skulle nog kunna peka ut henne i ett blindtest. Hon fick lite kritik av juryn, men jag väljer att inte rasa - LouLous lägstanivå är ju ändå ungefär tre Eiffeltorn över några av de andra deltagarnas högstanivå.

Ligist-Robin gjorde en bra version av Duffys Mercy. Det funkar ofta bra när tjejer sjunger låtar av killar och vice versa, för man sitter inte och tänker på hur kopian mäter sig mot originalet så mycket. Så smart val där, Robin! Hade han kunnat dansa så hade det ju varit fab, men man kan ju inte få allt här i världen.

En som dansade lite högstadiediscodans var ju Yazmina. Rihanna känns rätt högstadiedisco, Yazmina har väl precis gått ut högstadiet.. vilket för övrigt är något jury-Andreas kanske borde tänke på lite oftare. What is UP med att han alltid pratar om hur snygg hon är? Don't go all R. Kelly on us now, Andreas. Och när vi ändå är inne på WTF-moments: varför var Yazmina omgiven av ett helt Friskis & Svettis-pass?

Eftersom Larsa är ett helt år äldre än mig kan jag nu utan vidare Andreas-vibbar påpeka att han såg lite extra het ut ikväll. Tänk vad lite kajal kan göra va? Bronzingpudret kanske vi kan lämna hemma nästa gång, dock. Vet ni, jag tror jag hade rätt när jag misstänkte att Larsas låtval var en liten gliring till juryn - har någon Idoldeltagare på eget bevåg någonsin lagt till ett "bloody" och ett "fucking" i en balladlåttext? Annars lät det lite som om M.A Numminen satt där på scenen och joddlade sig igenom låten. Inget fel med det alltså, jag gillar M.A Numminen.

Alice, Alice, Alice.. du är jätteduktig och söt som socker, men jag är ledsen. Jag fullkomligt HATAR den där jävla rövhålslåten och det kan jag tyvärr inte se förbi.

Däremot så är Ne-Yos So Sick en av mina stora guilty pleasures. Eller. Inte så mycket guilty, men rätt mycket pleasure. Jag tyckte dock inte att Jesper riktigt gjorde låten rättvisa. I ännu en uppknäppt väst sjöng han väl helt skapligt, men jag håller med Mr. Bagge, den låten kräver en soulröst som är smooth like butta, och det har inte Jesper. Och det blir extra tydligt om man jämför Jespers version med han Will Smith-look-a-liken från audition-turnén.

Sepideh sexade till det med I kissed a girl, och det var väl bra men lite osaltat. Känns hon inte lite dragshow förresten? Jag vet att osaltat och dragshow går lite stick i stäv med varandra, men om det fanns något som en osaltad dragshow så skulle jag lätt kunna se Sepideh i den med det här numret. Sedan är det ju problematiskt när hon sjunger fel i refrängen och envisas med att sjunga "the touch of her cherry chapstick", så vitt jag har förstått så handlar låten om att hångla med tjejer - inte om världens kladdigaste petting.

Det tidigare diskuterade sommarkattssyndromet börjar nu slå till och hela Sveriges lillebror Johan fick inga stående ovationer av juryn. Fick han inte av mig heller, kan jag meddela.

Precis som väntat så fick Anna sin efterlängtade Have a heart-comeback, och det tycker jag att hon förtjänar. Kul med nytt hår också, men sluta för i helvete locka det! Det är lockarna som gör att hon ser ut som en tant. Som en tant med tonårsacne.

Sist ut var så gapiga Rock-Robin. Alltså om han ska sjunga på full patte varenda fredag så föreslår jag att han nischar in sig på pudelrock. Det är den enda genre där man helt ogenerat kan fräsa på så tonsillerna hoppar ut ur tv-rutan nämligen. Bakläxa!

Så vem får stanna, vem får gå? Ingen aning. Jag vet vad jag tycker, men det råder mestadels delad mening mellan mig och svenska folket när det kommer till röstande i allmänhet och röstande i musiktävlingar i synnerhet.

/Johanna

Konkurrensen tätnar.

Katrin Zytomierska Idolbloggar även hon, fast på själva Idolsajten förstås! Så hon ska leda Idols Eftersnack i Tv400 och blogga om 'att. Hmm. Speenande. Vilken tur att jag har Tv400. Det kommer bli Idol overload här hemma ikväll! Egentligen borde man väl typ powerwalka till Systemet för att orka med det hela *hälsosam tjej*.

/Johanna

Veckans tema.

Temat för fredagen är tydligen "Idol fyller fem år", vad fan det nu ska betyda. Ja alltså jag fattar ju att det betyder att det är femte svenska Idolåret, men vad är det för jävla tema? Vad hände med typ 70-tal, Boybands och Pimps n' Hoes och alla andra teman vi kan relatera till? Om man sedan kollar på Idolernas låtval så förstår jag verkligen inte hur det hela hänger ihop för det verkar mest vara en salig blandning av topplistehittar.

Blir alldeles utom mig av förtjusning när jag läser att ligist-Robin ska sjunga Duffys Mercy. Det kan ju bli hur bra som helst. Och oavsett utgång så är det ett roligt val. Crossgender är ju aldrig fel. Först reagerade jag med samma motvilja som alla till sinnet normala människor borde göra när jag såg att Larsa ska göra James Blunts vidriga You're beautiful, men sen kom jag på att juryn ju kallat honom för Idols James Blunt och att han såg måttligt förtjust ut över det. Är det här alltså en liten sarkastisk blinkning till juryn? Jag väljer att tro det. En människa som uppskattar Bob Dylan kan bara inte gå på pretto-charlatanen Blunts taffliga försök att verka missförstådd. Även Alice har valt en av mina absoluta hatlåtar, These words av Natacha Bedingfield. En låt om att inte kunna skriva låttexter.. antagligen mer talande än Natacha vill tro. Hemsk, hemsk låt på alla sätt och vis - Alice vad tänkte du när du valde den? Och sen är väl inte det här Rock-Robins fel, men Idolsajten anger No Doubt som upphovsmän till It's my life och det är lite irri. Alltså research people! Det är för fan en cover! Och en cover som inte rör sig vansinnigt långt ifrån originalet heller. Resten av låtvalen känns lite "meh". Anna gör Release me i ännu ett försök att återskapa hypen runt Have a heart, och det blir säkret bra. Jag är mest spänd på hennes nya hår. Yazmina gör Rihanna och jag känner rent spontant att det blir min toapaus. LouLou gör säkert något vettigt av Christina Aguileras sömniga Hurt, men ett särskilt roligt låtval tycker jag ju inte att det är. Sepideh ska sjunga I kissed a girl och jag kan redan höra hur det låter. Det låter inte dåligt, men hon får fan styra upp lite scenshow om det ska kännas angeläget.

Summa summarum så tycker jag att ligist-Robin gjort bästa låtvalet. Lite otippat, en sjukt bra låt och man vet inte riktigt hur det ska gå. Skräckblandad förtjusning tror jag det kallas. Såhär fint lät och såg ursnygga Duffy ut när hon sjöng Mercy live hos Jools Holland:


/ Johanna