Och så var de bara två.

Jahupp, då åkte ena aerobicstjejen ut då och det var väl kanske inte helt oväntat. Hade det varit upp till mig hade jag gjort mig av med Reumatikern, fort som fan. Hennes framträdande var helt ärligt de längsta minutrarna i mitt liv. Jessica Simpson, eller Victoria som hon heter, var ju ointressant så det förslår - men jag fick åtminstone inte huvudvärk av att lyssna på henne sjunga. Och det var ett jävla tjat om Reumatikerns (ja, Jenny heter hon visst) "hesa röst". Bitch please, you ain't no Bonnie Tyler! Och Laila Bagge har tydligen helt tappat konceptet och medger sig helt plötsligt vara helt såld på hennes vansinniga röst, aargh jag står inte uuuuut! Tack och lov så finns det ett gäng grymma tjejer i startfältet som samtliga kan sjunga vårdbiträdesbrallorna av supergapiga Jenny vilken dag i veckan som helst. Kan dom ta och göra det på onsdag nu då eller? Team Friskis is no longer needed in this competition.

Och visst, Yazmina sjunger jättesött men hur jävla mögig känns inte What a wonderful world?. Det enda som ursäktar ett sådant låtval är hennes låga ålder. När jag ändå är inne på våra youngsters, Alice alltså. En så trist låt blev ändå uthärdlig tack vare hennes grymma sång. Vilken röstkontroll! Sedan tyckte jag nog inte att Annas version av Time after time var så dålig som juryn påstog. Jag känner att hypen kring henne satt griller i huvet på folk. Så fort hon ställer sig på en scen så förväntar sig folk att få höra Have a heart, jag tycker nog att Time after time ligger rätt nära den rent genremässigt. Så med undantag från Yazminas übercrappiga låtval så tycker jag att Team Dagis klarade sig rätt bra.

Kvar att gnälla över är då Sepideh, LouLou och Linda. Men vet ni, jag tänker inte gnälla. Jag tänker helt talande bara kröna dessa damer till Team Asbra.


/Johanna

Idolvecka!

Hörrni nu jävlar är det Idol måndag till fredag! Klockan 20.00 tävlar växelvis tjejerna och killarna, och 22.40 får vi reda på vem som åkt ut varje dag. Frågan är om man inte ska sitta redo och rösta på LouLou för nu är det upp till svenska folket och svenska folket är ju som bekant idioter när det kommer till att rösta i talangtävlingar.

/Johanna

Statistics

Alltså, jag sitter och går igenom alla de här små presentationerna de blivande idolerna skrivit om sig själva på hemsidan. De som skrivit in dem på hemsidan har i alla fall haft den goda smaken att lämna kvar alla stavfel, till min stora förtjusning. Antingen av ren elakhet, vilket i såfall applåderas, eller för att vederbörande inte heller kan stava och har aversioner mot spellcheck. Vilket i såfall är lite nedslående för någon som får betalt för att göra det.
Anyhoodels, herregud vilka TRÅKMÅNSAR majoriteten verkar vara. Men några guldkorn finns det. Och kom ihåg flickor och pojkar, jag är inte här för att vara snäll. Det har aldrig varit mitt gebit.

Lite stats:
- 2 deltagare har Titanic som favoritfilm (dålig smak verkar smitta)
- 2 har Stevie Wonder som favoritartist
- 2 har valt seriefigurer att porträttera dem i filmerna om deras liv (Cartman och Toker)
- 2 deltagare "läser inte"
- 1 deltagare har "lilla dassboken" som favoritbok
- 1 deltagare har Alkemisten av Paulo Coelho som favoritbok, vilket känns mycket värre än dassboken.

Mitt absoluta favoritsvar, alla kategorier:

Om jag skulle återfödas som en artist skulle jag vara:
"Oj… Återigen Gavin DeGraw, eller Stevie Wonder kanske, men man vill ju kunna se sin publik."

- Robin Bengtsson

"Det finns två typer av människor"-frågan suger. WHAT?!
Och kudos till Robin Ericsson för den gigantonorma listan med favoritmusik. Alltid fint att se folk med lite MUSIKSMAK som inte bara säger "ja, ja gillar celine dion, titanic, och lövbiff". GE MIG LITE SJÄL, människor!

För övrigt så har Clay Aiken kommit ut ur garderoben. Det gratulerar vi till.

/Liza.

Don't let me down, Laila

Vi har haft låånga diskussioner om Stockholmsveckan här i camp Idol Blogg 2008.
Jag har inte skrivit något för att, tja, jag tycker inte att det hänt någonting vidare överraskande. Bland alla som gått vidare och blivit strukna finns liksom inga större överraskningar för mig.
Jag tycker att de två blondinerna är jävligt osaltade. Det händer liksom ingeting för mig när de sjunger, när de slutat är det som om det finns två blanka minuter i mitt huvud. De lämnar absolut inget avtryck alls. Kommer än så länge inte ens ihåg vad de heter.
Det Johan gjorde mot Don’t Look Back In Anger kvalificeras säkert som brottsligt någonstans i världen, för allt bara sprack åt häger och vänster. Men jag förstår ändå varför han blev vidareskickad.
Idol handlar inte bara om vem som kan sjunga bäst. Om det hade handlat om det hade tävlingen redan varit över, eftersom Loulou spöar hela startfältet. Det här är artisten jag kommer att köpa skiva med och grina till. Hon är min nya Billie Holiday.
Man måste komma ihåg att när juryn sagt sit så sitter det producenter och tänker på tittarsiffror och underhållningsvärde. Jag skulle gärna ha ditchat Johan under Stockholmsveckan och hoppats att han kom tillbaka om ett eller två år, för om inte den killen har ett band att öva med behöver han skaffa sig ett. Och de behöver fan repa mer än en gång i veckan. Han har något, men just nu är det inte tonsäkerheten. En del av mig hoppas han ryker nu nästa gång, för då kan han fortfarande söka igen. Går han längre är han körd i Idolsammanhang, annars tror jag han har fler chanser.
Att Kenny inte gick vidare kändes inte heller som en stor överraskning, även om jag hellre hade drygat ut startfältet med honom än de två exakt likadana Barbiedockorna. Sure, han var en snygg indiekille som säkert hade platsat i Idolkonceptet. När han gjorde audition kände jag lite att han var en ny Amanda. Men han var lite som ljummet varmvatten för mig. Han liksom bara... gled förbi. När jag såg honomgå in till sin första audition så tänkte att WOOSH, om den här killen har lite star power så är saken biff, för stil han han. Och så blev han en besvikelse istället för det fanns liksom inget som fick mig att komma ihåg hur han sjöng låtarna. Ingen skärpa, inget tryck. Jag hade väntat mig lite mer av honom.
Jaja, nu får vi se hur det går i kvalveckan!
Jag litar på Laila Bagge.

/Liza.

Tittarombudsmannen.

Man måste ju ändå älska att någon mailat tittarombudsmannen på Tv4 och skällt ut honom för att 1) Petri åkte ut ur Idol och 2) man inte fick se Petris framträdande under Stockholmsveckan. Tittarombudsmannen är såklart världens mest diplomatiska person när han svarar begåvningsreservens upprörda mejl, själv vill man ju typ svara "skärp dig för fan, tittarombudsmannen sitter inte i Idoljuryn och du har uppenbarligen tillgång till internet så vad sägs om att klicka dig vidare till Idolsajten och kolla in Petris framträdande där istället för att mejla tittarombudsmannen?".

/Johanna

Men va? Men ja!

"Han berör en som människa", säger Laila om kocken Alex och skickar med de orden ut honom ur tävlingen. Däremot väljer juryn att behålla två blonda aerobicstjejer som jag trots namnminne över genomsnittet inte för mitt liv kan komma ihåg som några andra än Reumatikern och Jessica Simpson-tjejen. Och jag undrar hur tankegångarna går. Alla i juryn betygar att de gillar Alex sångröst. I Reumatikerns fall är det trots allt bara två mot en, och ändå är hon kvar i tävlingen. Jag hyser ändå rätt stort förtroende för den nya juryn och tycker att deras Clabbe-faktor är rätt låg och jag vägrar därför tro att det har med faktorer som Smal, Solbränd och Blond att göra.

Dessutom: alla dessa funderingar gjorde faktiskt att jag gick på den asbilliga finten dom körde med LouLou. I fell for the oldest trick in the book! Pinigt alltså.

FYI så var just LouLous sista framträdande under Stockholmsveckan det enda framträdandet i Idols historia som har fått mina tårkanaler att klia lite blygsamt. Om ni missade det så tycker jag att ni kollar på klippet nedan och värdigt snyftar med när hon sjunger Chaka Khans Love me still.




/Johanna

Sommarkatten, the sequel.

Alltså är det inte lite konstigt klippt i programmen med slutauditions? Avsnitten tar liksom slut mitt i faserna och så står man där med lång näsa och undrar vad man ska göra med informationen.

Anyhoodles, jag vill bara passa på att prata lite om Sommarkatten igen. Okej för att han var göllig när han sjöng The drugs don't work, men allvarligt - Oasis? Nej, nej och åter nej. Epic fail när det gäller låtvalet. Dessutom lät det precis som när han sjöng The Verve. Jag anar ugglor i mossen och hundar begravna. Vet ni vem han påminner om? Sam. Kommer ni ihåg Sam eller? Den där långa killen med gubbkeps som Kishti älskade ihjäl. Han var lurig på precis samma sätt. Man tycker "ah, han har något speciellt", "åh, en annorlunda röst", "wohoo, lite uttryck" och efter två fredagsfinaler ville man bara slå ihjäl fanskapet. Alla låtval processades genom Sam-filtret och kom ut på andra sidan och lät precis som låten han sjungit veckan innan. Det var liksom Idol-världens svar på Måndag hela veckan. Och röster som är speciella på det där sättet slutar ofta rätt snart vara speciella och går istället över till att vara direkt skitirriterande. Jag kommer specifikt ihåg en vecka när Sam satte igång att sjunga och jag var tvungen att panikartat leta reda på fjärrkontrollen för allt jag kunde tänka var "SÄNKALJUDETJAGMÅSTESÄNKALJUDETNUUUUUUU". Jag fick liknande vibbar när Sommarkatten hade harvat sig igenom 10 sekunder av Don't look back in anger. Paniken infann sig inte, men by Jove, potentialen finns där.

/Johanna

Just can't get you out of my head.

Nu precis innan Stockholmsveckan ska sätta igång och juryn en gång för alla ska sålla agnarna från vetet så är det faktiskt så att det finns en audition som verkligen har satt sig som klister i mitt huvud. Nämligen denna:



Kannagi Ohlsson sjunger en lätt modifierad version av Da Buzz-låten Without breaking, och trots att jag aldrig ens hade hört den låten innan Kannagi dök upp i min tv så kan jag inte sluta nynna på den. Ja på Kannagis version alltså. Men mest tyst för mig själv i huvet. Ibland gör jag hennes lilla dans också. Det känns inte helt okej. Snälla, kan någon ge Kannagi ett skivkontrakt så att jag kan ladda ner den och lyssna på den om och om igen i min iPod tills den en gång för alla kan förpassas allra längst bak i mitt medvetande tillsammans med allt det där andra skräpet. Sveriges mest kända Da Buzz-fan är väl för övrigt vår nuvarande statsminister, Freddy Reinfeldt. Undras vad han tycker om den här versionen, bättre än originalet?

/Johanna

Idol På Stan.

Yours truly spatserade förbi en fikande Lars Eriksson (ja, han som tog juryn och YouTube med storm när han sjöng Dylans It ain't me babe) på Södermalm härom dagen. Han såg ut att vara på mycket gott humör, ska jag be att få meddela. Bådar gott inför Stockholmsveckan som sätter igång nu!


/Johanna

The Wedding Singers Deluxe Edition

Men alltså, så jävla förutsägbart att de skulle ge båda en biljett i förra avsnittet. Det kändes som en sådan set-up. EXAKT samma scenario som förra året.
Nej, jag tror inte heller att Oh-ever-so-cute-Johan kommer att klara av att sjunga en soul-låt, vilket var vad juryn oroade sig över. Han var ju som sagt var ingen "svensk Meat Loaf". AND THANK GOD FOR THAT. Det räcker med en Meat Loaf, en Bonnie Tyler och en Michael Jackson. Det är vad världen kan hantera.

Men om jag ska välja vem jag är mest impad över, den 20-nånting killen som gjorde den halvljumna Elvis-covern och den 16-åriga killen som har vett att sjunga Verve-låtar på audition, då hejar jag på Johan. Han hade mer utstrålning och känsla, även om hans röst inte riktigt höll. Men å andra sidan så var Elvis-killen lika ljummen som alla de blonda brudarna som kommer dit och sjunger ballader. Enda skillnaden är att de är halvljummna och ger sig på låtar de inte klarar, och så åker de ut, medan gitarrkillarna suger inom det register de trots allt hanterar, och därför ser bättre ut.
Det finns mååånga killar med gitarrer i årets startfält och jag tvivlar som sagt var på hur många av dem som har något att skina med om man tar ifrån dem gitarren. Men same goes för alla Amanda Jenssen-tjejerna med gitarr och kråksparkar som ploppat upp som svampar ur jorden i år. Vi får väl se vilka som fortfarande kan förmedla något intressant.
Sen tror jag att de har större chanser på en karriär oavsett hur det går, bara för att de faktiskt kan hantera ett instrument och har mer ambition än att "stå på scen" (gud vad jag hatar folk som använder det uttrycket).

Och herregud vilken sanslös samling tråkiga tjejer det dök upp där i slutklämmen av de utvalda från internet. Det är skillnad på att rocka en karaokekväll och att bli Idol. Det behövs lite mer utstrålning och stil, inte bara en ok röst och en vilja att sjunga musikal-låtar på varje social tillställning era vänner har.
Vissa människor borde faktiskt hålla sig till att sjunga på bröllop, precis som juryn sa. Det är en viss typ av tillställning, en viss typ av sång, ska gärna finnas en anknytning till de som har festen och lönen är därefter. Alla passar inte för Hovet, men ganska många kan nog underhålla på 50-års-festen.
Bara låt det vara okej.

/Liza.

Lille katt.

Och lilla Johan sen då. Vilken liten plutt. Även den mest cyniske Idol-tittare måste ju ha smält när han rev av The Verves The drugs don't work. Jag anar en hype. En manlig bekant till mig hävdar bestämt att han var bäst i hela avsnittet och att han nästan grät av Johans framträdande.

Hm.

Samme bekant hävdade visserligen även att när Johan väl fyllt 20 så ska dom bli ihop och sjunga egenkomponerade kärlekslåtar till varandra var dag, så excuse me om jag tar hans bedömning med en nypa salt. Visst var han bedårande, men han var väl inte så himla bra egentligen? Om man tar bort håret, hatten, slipsen, dockansiktet och all spännande androgynitet så har vi vaddå? Någon som inte sjunger falskt och som kan hantera en gitarr. Jag spår att han kommer bli Idols sommarkatt. Ett litet tag blir han kramad av alla, sedan blir han lämnad utanför sommarstugan (i denna analogi är sommarstugan alltså Stockholmsveckan) medan alla tittare fräser hem till stan där de snabbt glömmer bort lille sommarkatten som sitter och jamar ledset i det torra sensommargräset.

Nu blev jag typ gråtmild av min egen liknelse här. Måste vara pms.


/Johanna

Äntligen: hån!

Den här artikeln i Aftonbladet är precis vad jag har suttit och väntat på sedan audition-turnén satte igång. "Stjärnans dotter hånad" är rubriken och jag skulle vilja kritisera iallafall två av rubrikens tre ord. För det första: "Stjärnan". Alltså Poodles i all ära, men har de gjort något annat än att ställa upp i Melodifestivalen två gånger? Ja, de har säkert släppt plattor och spelat på Viking Line - men är det verkligen allt som krävs för epitetet "Stjärna"?? Nu ligger det visserligen i kvällspressens natur att vidga begrepp som "artist", "kändis" och för all del "stjärna" så fort det finns en ynka liten möjlighet att vaska fram något som med ytterligare ett ymnigt begreppsvidgande eventuellt kan benämnas som "skandal". Men I say humbug! Sångaren i Poodles är ingen Stjärna och juryns utlåtande om hans dotter var inget hån.

"Hon blev riktigt nervös och det gick inte så bra", säger Poodlen. Jahupp. Det är möjligt att hon blev nervös, och nej det gick inte så bra. C'est la fucking vie, biatch. "Och juryn var så jävla elaka", fortsätter han. Lyssna, o Stjärna från The Poodles, dom sa till henne att hon inte var så bra som hon trodde att hon var, och det är ett utlåtande som kan appliceras på ungefär 98% av de som söker till Idol. Inte ens de som är bra är så bra som de tror att de är. Det är lite det som är problemet. Jag menar, Marie Picasso, hon var inte direkt den Mariah Carey hon målades ut att vara. Alla deltagare tar alltid på sig för stora skor, både i auditionrum och under fredagsfinalerna. Ibland går det hem, ibland bombar dom. Det är lite det som är Idols skönhet, det är därför vi tittar.

/Johanna

Kändissyskon.

I gårdagens program fick vi tittar även stifta en kort, men intensiv, bekantskap med Bonde Söker Fru-Fredriks syster Emma. Det var intressant. Hon såg nämligen prick ut som Fredrik, fast med långt hår. Och om man genomled en endaste minut av Fredriks trevande tv-dejtande när det begav sig så kunde man ju ha räknat ut hur syrrans audition skulle sluta innan den ens hade börjat.

Och när jag ändå är inne på det spåret, Isabel Sommerfeld - hon måste ju vara syster till Sara. Dom ser ju princip identiska ut. Hon har förresten varit ombudsman för LUF, Isabel. Och tydligen sjungit på Folkpartiets Landsmöte. Ja tänk sicken information man kan hitta med lite fulgooglingar.

/Johanna

Olga Isaksson Superstar.

De inledande tio minutrarna i gårdagens program var verkligen en freakfest utan dess like. Hade jag varit en mer empatisk människa hade jag nog tagit till skämskudden, nu satt jag och skrattade högt för mig sjäv - och helt ärligt, hur ofta skrattar man högt när man sitter ensammen och kollar på tv? 

Men trots alla fina kalkoner så var det ju såklart en som stog ut allra mest, och det var den helt fantastiska Olga. Åh Olga! Ska ni bara se en enda audition i år, då ska ni se Olgas. Den hade allt; en syrénlila kavaj, obegriplig engelska ("a rolling bäk lajk tänder nao"), obegriplig svenska ("i dina mjorka jogoon"), lite spanska ("bailamooos..nananana..."), en klassisk ursäkt ("jag är lite förkyld också"), och ett genomgående gott humör. Anders Bagge dansade ut henne ur rummet meddelst en tryckare, och Olga verkade trots avvisningen vara på gott humör när hon kom tillbaka ut i verkligheten. Fan Olga, det där gjorde du bra!



/Johanna

Psst..

om du inte minns vem som är vem, eller om du missade kvällens program så kan du alltid kolla audition-klipp hos Tv4. Nu finns det en länk dit här i listan till höger. Vi tänker minsann på allt här i Idolbloggen.

/Idol-Johanna

Det hänger på håret.

Förutom ett visst exkrement-tema så definierades det här avsnittet i min värld av Frisyrer. Jag tänker lite på Robin Bengtsson som antagligen omedvetet satsat på en revival av Goo Goo Dolls-frisyren, men även på Kenny Lundströms Patrick Duff-frisyr. Patrick Duff är säkert obekant för ungefär 99% av folk i västvärlden under 25 och över 35 och jag kan därför berätta att han sjöng i ett band som hette Strangelove*. En gång i tiden, under den epok som kallas för 90-talet, så kunde man se den frisyren på ganska många unga herrar. Det är en bra frisyr. Det bor mycket sex appeal i den frisyren. Man kan faktiskt vara ganska ful och ändå framstå som rätt het om man sportar en Patrick Duff-frisyr. Nu var visserligen Kenny rätt het, och det skulle han nog vara även utan frisyren - trots namnet. Okej, hormonal rant over.

Men Peter Jihde. Vad fan är det med hans hår alltså? Det ser ju ut som en helt sjuk peruk (obs, rim)! Konstig kamning, misstänkt jämn hårkvalitet.. hans hår är helt förhäxande. Jag kan absolut inte koncentrera mig på vad han säger, allt jag vill är att gå fram och sakta sakta klappa honom över huvudet. Som om han var en liten Malteser (hunden, ej person från Malta eller chokladen).

Ett annat roligt hårfakta är att jag en gång har sett Laila Adéle tvätta och föna håret. Jag satt passande nog i ett sminkrum på Tv4 och förberedde mig på att vara med i Svart eller Vitt och debattera med Jan Björklund (det låter som att jag hittar på nu).

Over and out,

Idol-Johanna

*Strangelove var ett s.k "indie-band" som var stora under Britpop-eran. Man kan söka på både bandnamnet och Britpop på Wikipedia. Man kan även ladda ner  Strangeloves skivor  på iTunes. Min bästa låt heter Sway och finns på en skiva som heter Love and other demons. 

Jag blir full på min Coca Cola

ÅH! Jag bara älskar nördar som söker till Idol och kommer in och är sådär tafatta och sjunger kasst och har noll utstrålning och ba ”jag ska bli idol 2008” och kommer med egenhändigt komponerade låtar om att bli full på coca cola. Eller de som kommer och ska sjunga hårda rocklåtar och försiktigt staplar fram några takter av ”Poison” eller dylik dänga. De har en alldeles egen plats i mitt hjärta.

Det är intressant med folk som tror att man kan gå väldigt långt utanför konceptet och ändå lyckas komma med. Idol är en tävling där man får försöka vara originell inom de ramar som ges. Att se ut som värsta metal-killen och nitar till armbågarna och sjunga ”My Heart Will Go On” kommer bara att funka om du är helt överjävla grym. Du kommer inte att gå vidare om du ser ut som en söt normis-tjej i jeans och blonda lockar och sjunger så att småfåglarna dör utanför fönstret, men om du ska komma undan med ett helt okonventionellt utseende så behövs det rejäla grejer.
Den subkultur som får plats inom Idol är möjligtvis rocken. Då menar jag inte metal, eller sleaze, eller glam, eller punkrock. Jag menar rockhits, såna som finns på skivan Absolute Rock. Man ska helst inte se alltför Alice Cooper-farlig ut heller.

Ursäkten att man är ”bajenödig” (jag vet inte ens hur jag ska hantera det uttrycketär inte heller något jag känner går hem. Ibland bara kollar jag på folk och känner att rapparen och förortstanten är lika fel ute med jojk, visa eller rap. Det är Idol, liksom. Har ni sett programmet förut? Då vet ni vad de är ute efter.
Och det har aldrig varit human beatbox.

Sedan har vi alla de här killarna med gitarrer som ser ut som om de blivit stylade av Carlings. Jag tror att ett gäng av dem kommer att falla bort. De är snygga och söta och sjunger fint men lite trist och sådär, men vad händer när de inte har gitarren att gömma sig bakom längre? Jag är inte så säker på att de håller om man tar ifrån dem gitarren och inte låter den gömma rösten så mycket. Vi får väl se. Jag menar Kenny var ju söt så klockorna stannade, men hans version Elvis-cover var ju inget som knockade mig helt. Jag hade väntat mig lite mer av honom. Det känns som om han kom undan med att vara lite osaltad för att han var så snygg.

Peter Jihde, honom ser jag däremot gärna mycket mindre av. Maken till tråkmåns! Kan vi inte bara knuffa honom rakt över programtablån tillbaka till sporten? De får gärna behålla honom.

Och så Anette! Ljuvligt! En ny Anna Nyblom! Kommer ni ihåg henne, galningen som sjöng "Ring Ring" 2006 och som Clabbe sa lät som en telefonlur? Om ni hade glömt henne så finns hon här:


Jag ÄLSKAR folk som inte kan ta kritik och blir förbannade på juryn! De är grädden på auditionsmoset för mig.

/Idol-Liza.

Hello, is it me you're looking for?

Hallå Där, Idol-Johanna!Vad hoppas du på som Idol-bloggare 2008?
Om vi levde i en perfekt värld så skulle jag hoppas på att få titta på, och tycka till om, ett gäng mycket begåvade sångare som överraskade mig med annorlunda versioner av okonventionella låtval. Men det här är ju som bekant inte en perfekt värld och jag kommer väl som vanligt få stå ut med ett gäng mähän som tycker att det är höjden av musikalitet att waila ihjäl topp tio-rotationen på Lugna Favoriter.

Har du själv funderat på att söka till Idol? Och om du sökte till Idol, vad skulle vara din önskelåt att framföra, oavsett hur du skulle klara av låten?
Jag är svårt beroende av reality-tv i alla dess former och vore inte en äkta entusiast om jag inte funderat på ett scenario där jag söker till samtliga dokusåpor jag någonsin spenderat tid med att se. Det betyder även att jag sett tillräckligt många Idol-auditions för att veta bättre än att ge mig på att sjunga skitlåtar som Jason Mrazs I'm Yours till exempel. Min önskelåt måste innehålla de två F:en, Fart och Fläkt. I bet you look good on the dancefloor med Arctic Monkeys kanske!

Vad gör dig till den ultimata rapportören från Idol 2008?
Idol är lite som en Finlandsbåt. Det är ett parallellt universum där den riktiga världens regler inte riktigt kan appliceras. En liten mugg med svettiga räkor är på Östersjön en lyxig räkcoctail, och en hockeykille med tribaltatueringar och Bono-komplex är i Idol-universum en rockgud av rang. Jag ser igenom dessa dimridåer och är inte rädd för att påpeka att kejsaren är mer än lovligt naken. Plus att jag som sagt har följt allsköns reality-shower med talangtema och har en gedigen grund att stå på. Jag följde till och med engelska Fame Academy slaviskt, där satt liksom en BeeGee i juryn. Eat that, Clabbe af Geijerstam.

Jag ser fram emot att Idolblogga med dig, Idol-Johanna!
Detsamma kvinna!


Hallå där, Idol-Liza! Varför ska just du bli Idol-bloggare 2008?
- Jag ska bli Idolbloggare 2008 för att jag har en alldeles unik stil, plus att jag har fixat min frisyr aslänge inför det här, för så länge man får visa upp sig så spelar det ju ingen roll ifall folk tycker man suger eller är bra! Det är ju alltid roligt med lite expo. Plus att jag är expert på freaks. Sing to me, and I'll tell you what mental illness you have!

Vilken mental illness tror du är vanligast i Idol?
Alltså ganska många som söker till Idol verkar inte ha alla indianer i kanoten, så att säga. Jag vill inte nämna några namn, men förutom överutvecklad hybris, totalt insiktslös narcissism och sångens motsvarighet till road rage verkar det även vara tätt med folk som helt enkelt har vanföreställningar om verkligheten. Det räcker inte att mamma tycker du sjunger bra. Din mamma spenderade med största sannolikhet flera timmar med att krysta ut dig, hon räknas inte som objektiv. Ställ dig framför spegeln, sjung och fråga dig sedan: kommer folk som inte är mina föräldrar att betala 250 spänn för att se mig framträda? Skulle andra artister betala för att se mig sjunga? Om svaret på den frågan är tveksamt vet jag inte om du på väg till jury-rummet bör berätta för världen att du ska vinna idol.

Vilka egenskaper letar du efter hos en potentiell Idol-vinnare?
För det första: en originell röst. Något som inte bara känns som matolja genom högtalarna.
För det andra: ett engagemang i musik bortom en vilja att "stå på scen". Det är det som gör att en artist håller längre än en turnésommar.
För det tredje: en cool stil. Jag gillade Cornelia och Elina, men Amanda var inte helt tokig hon heller.

Okej, tack för svaren Idol-Liza, det ska bli kul att blogga om Idol ihop med dig!
Tack Idol-Johanna!