Platt soulkväll.

Jag ligger i söndagssängen och tittar på reprisen av Idolfinalen. Jag såg den i fredags också, men kände mig märkbart oimponerad av insatserna (därav bristen på inlägg). Soultema har ju definitivt potentialen att bli hur bra som helst, och det var väl överlag inget fel på sånginsatserna men gud vad platta och beiga alla framträdanden i souldelen var. Jag tyckte nog tillslut att Ligist-Robin och Anna gjorde bäst ifrån sig. Dom kändes inte utklädda och konstlade på samma sätt som resten. Låtvalet kändes som låtval de hade kunnat göra på en egen spelning, och inte något som var påtvingat från produktionens sida. Så känner jag lite.

Duetterna var ju definitivt roligare i jämförelse! Tyvärr går det ju inte att göra någon vidare bedömning, hur bra en duett är beror ju helt på personkemi, låtval, röstharmoni och säkert en massa annat också.

Med facit i hand så kan jag känna att det var helt okej att rösta ut Rock-Robin. Jag är tydligen inte den enda som tröttnat på att han låter som om sångaren i Spinal Tap tagit sig till Idolfinal. Jag orkar inte höra mer gapig skrevrocksröst oavsett tema och det gör tydligen inte resten av Idoltittarna heller.


Frågor: varför kliar sig Sommarkatten alltid på hatten när han blir nervös i intervjuerna? Varför satt någon i publiken med en skylt som det stog "Bonnie Blankens" på? Det är ju namnet på Expressens modebloggare Cecilia Blankens nyfödda dotter.


/Johanna