So long, Sommarkatten.

OK, så här såg det då ut när Johans Number One Fan fick träffa honom backstage:



Alltså jag vill typ ta hand om henne lite och förklara att det här är inte helt friskt. För det första: när man inte kan prata i närheten av en av sina idoler utan bara skrika och flämta hysteriskt, då har man inte ett hälsosamt förhållande till dem. Eller när man säger att man älskar dem mer än sina föräldrar och att de betyder mer än allt annat. Det krävs en alldeles speciell typ av tonårigt fan för den sortens lite lagom labila dyrkan.
För det andra: Johan Palm? Really? Alltså jag spådde från början att han skulle ge en mass småtjejer kåtslag så att de röstade sönder sina telefonräkningar, men allvarligt talat, trots bra musiksmak så har han gjort ett framträdande värt att nämna på sin idol-resa: Johnny Rocker.



Annars har det varit jävligt mycket skolavslutning i nian över det hela.
Vi får väl se vad som händer nu. Med största sannolikhet kommer någon att slå klorna i Johan och göra en skiva. Frågan är bara om till och med dessa labila brudar orkar med Johan Palm i en timmes konsert? Kanske om han får göra rocklåtar hela vägen, men jag tror liksom inte att nya rocklåtar kommer att ta Johan någonstans, såvida ingen skriver en riktig monsterhit åt ungen, men han kan bara rida på gamla rockklassiker så länge.
Ja, vi får väl se.

/Liza.