Äntligen: hån!

Den här artikeln i Aftonbladet är precis vad jag har suttit och väntat på sedan audition-turnén satte igång. "Stjärnans dotter hånad" är rubriken och jag skulle vilja kritisera iallafall två av rubrikens tre ord. För det första: "Stjärnan". Alltså Poodles i all ära, men har de gjort något annat än att ställa upp i Melodifestivalen två gånger? Ja, de har säkert släppt plattor och spelat på Viking Line - men är det verkligen allt som krävs för epitetet "Stjärna"?? Nu ligger det visserligen i kvällspressens natur att vidga begrepp som "artist", "kändis" och för all del "stjärna" så fort det finns en ynka liten möjlighet att vaska fram något som med ytterligare ett ymnigt begreppsvidgande eventuellt kan benämnas som "skandal". Men I say humbug! Sångaren i Poodles är ingen Stjärna och juryns utlåtande om hans dotter var inget hån.

"Hon blev riktigt nervös och det gick inte så bra", säger Poodlen. Jahupp. Det är möjligt att hon blev nervös, och nej det gick inte så bra. C'est la fucking vie, biatch. "Och juryn var så jävla elaka", fortsätter han. Lyssna, o Stjärna från The Poodles, dom sa till henne att hon inte var så bra som hon trodde att hon var, och det är ett utlåtande som kan appliceras på ungefär 98% av de som söker till Idol. Inte ens de som är bra är så bra som de tror att de är. Det är lite det som är problemet. Jag menar, Marie Picasso, hon var inte direkt den Mariah Carey hon målades ut att vara. Alla deltagare tar alltid på sig för stora skor, både i auditionrum och under fredagsfinalerna. Ibland går det hem, ibland bombar dom. Det är lite det som är Idols skönhet, det är därför vi tittar.

/Johanna