Don't let me down, Laila

Vi har haft låånga diskussioner om Stockholmsveckan här i camp Idol Blogg 2008.
Jag har inte skrivit något för att, tja, jag tycker inte att det hänt någonting vidare överraskande. Bland alla som gått vidare och blivit strukna finns liksom inga större överraskningar för mig.
Jag tycker att de två blondinerna är jävligt osaltade. Det händer liksom ingeting för mig när de sjunger, när de slutat är det som om det finns två blanka minuter i mitt huvud. De lämnar absolut inget avtryck alls. Kommer än så länge inte ens ihåg vad de heter.
Det Johan gjorde mot Don’t Look Back In Anger kvalificeras säkert som brottsligt någonstans i världen, för allt bara sprack åt häger och vänster. Men jag förstår ändå varför han blev vidareskickad.
Idol handlar inte bara om vem som kan sjunga bäst. Om det hade handlat om det hade tävlingen redan varit över, eftersom Loulou spöar hela startfältet. Det här är artisten jag kommer att köpa skiva med och grina till. Hon är min nya Billie Holiday.
Man måste komma ihåg att när juryn sagt sit så sitter det producenter och tänker på tittarsiffror och underhållningsvärde. Jag skulle gärna ha ditchat Johan under Stockholmsveckan och hoppats att han kom tillbaka om ett eller två år, för om inte den killen har ett band att öva med behöver han skaffa sig ett. Och de behöver fan repa mer än en gång i veckan. Han har något, men just nu är det inte tonsäkerheten. En del av mig hoppas han ryker nu nästa gång, för då kan han fortfarande söka igen. Går han längre är han körd i Idolsammanhang, annars tror jag han har fler chanser.
Att Kenny inte gick vidare kändes inte heller som en stor överraskning, även om jag hellre hade drygat ut startfältet med honom än de två exakt likadana Barbiedockorna. Sure, han var en snygg indiekille som säkert hade platsat i Idolkonceptet. När han gjorde audition kände jag lite att han var en ny Amanda. Men han var lite som ljummet varmvatten för mig. Han liksom bara... gled förbi. När jag såg honomgå in till sin första audition så tänkte att WOOSH, om den här killen har lite star power så är saken biff, för stil han han. Och så blev han en besvikelse istället för det fanns liksom inget som fick mig att komma ihåg hur han sjöng låtarna. Ingen skärpa, inget tryck. Jag hade väntat mig lite mer av honom.
Jaja, nu får vi se hur det går i kvalveckan!
Jag litar på Laila Bagge.

/Liza.