Hurricane Katrin.

Ojojoj, vilken jävla cirkus det blev kring Katrin hörrni. Vad härligt! Årets Idolsnackis är redan här!

En sak som jag tycker är intressant med det hela är behovet av Katrin. Årets jury är en mysjury, dom är, in the words of heltidsfilosofen och deltidspedofilen Michael Jackson, lovers - not fighters. Det här är något som påpekas om och om igen, av deltagarna, av P Jiddy och av begåvningsreserven som upptäckt kommentarsfunktionen på Aftonbladet. Därför är det spännande att Tv4 beslutar sig för att ta in Katrin Zytomierska, svenska bloggosfärens Queen Bee av politisk inkorrekta, att leda programmet Eftersnack. För att klargöra: jag tycker att Katrin är ganska rolig. Jag håller inte alltid med om det hon skriver och tycker ibland att hon är sjukt ogenomtänkt, men hon är rolig. Jag fattar att alla inte håller med om det, och jag fattar även att alla inte kan skilja på provokationer i typ humorns namn och på puckade uttalanden och i fallet Katrin är gränsen ibland jävligt hårfin. Det hela står hur som helst i rätt stark kontrast mot juryn som i sina elakaste stunder säger typ "du kan bättre, du sjöng lite surt idag" och ler som gulliga morföräldrar. 

Så när Katrin förra veckan frågade Anders Bagge om Jesper inte är "lite bögig" och han såg ut som om han svalt 47 taggiga citroner så kände jag att ajaj, hur ska det här gå? Åt helvete visade det sig. Alla var jätteupprörda, Jesper dementerade att han skulle vara homosexuell och Katrin hävdade envist att det var en analys och att bögig inte alls behöver betyda något negativt. Sedan följde debatten i Kvällsöppet och Marcus Birro såg som vanligt chansen att få använda sin misantropiska Broder Duktig-persona till att förfäras över detta vulgära fenomen i allmänhet och Katrin Zytomierska i synnerhet. Katrin kontrade med världens bästa kontring: judehat! Resonemanget gick typ Birro är ett gammalt fyllo (true) och han gillar inte judar (probably not true). Då kände jag lite såhär: nooooooooo! Är det något svensk media inte kan hantera så är det pajkastning mellan kändisar, och om den pajkastningen involverar anklagelser om antisemitism, oavsett grad av allvarlighet, så är det ju bara att tacka och välkomna samtliga inblandade till massmediernas Gehenna. Här får vi nu stanna i all evighet och läsa löpsedlar om avsked och offentliga ursäkter. 

Här kan man läsa Katrins offentliga ursäkt. Här kan man läsa spekulationer i Katrins fortsatta vara eller icke vara i Idol samt att Marcus Birro tänker ringa runt till sin familj (!) för att lämna det glädjande beskedet att Katrin fått sparken. Här kan man läsa att Katrin inte fått sparken (stoppa pressarna!). Här kan man läsa en krönika av Fredrik Virtanen där han talar om Katrin som ett offerlamm och hänger sig åt svårt missbruk av korta meningar. 

Själv känner jag kanske mest att det är en storm i ett vattenglas. En väldigt stor storm i ett väldigt litet vattenglas. 

/Johanna