Congrats Kevin!

Kevin:
(som älskar alla, tack!)


Alltså Kevin låter ju som hela Boyzone och på många sätt är han nog den amerikanskaste Idolvinnaren vi haft här i Sverige. Ja, jag tror ju nu att jag tar och räknar Amanda jenssen som förra årets vinnare, efter som Picasso varit så gott som incognito i jämförelse med henne, och jag kan inte se Amanda stå och trycka av powerballader för tiotusen grinande tjejer, men det kan jag nog se Kevin göra.

Pappa, kolla, heavens on fajörr!

Så Kevin har valt You're The Voice, vilket bisarrt nog är en låt jag gillar riktigt mycket. Trots säckpipan. Här vet jag att Johanna ndå från Hawaii skulle vilja inflika ett "Vaddå trots?! Det är ju PÅ GRUND AV säckpipan!" Den är en sådan där låt som vi med största säkerhet krälat runt på golvet till någon sommarnatt när den visats på VH1 och på sant Bridget-manér mimat i fjärrkontrollen. Vi får väl bara hoppas att Farnhams hockeyfrilla inte inspirerar något stilbyte i sista minuten. Eller det vore ju iofs sjukt roligt.
Tittarna har valt Living On A Prayer.
Det tycker jag är lite trist, för i min värld var nog Kevins bästa ögonblick i hela tävlingen när hans jöng Hot In Here.


Alice har valt So What och tittarna har valt Heavens On Fire, vilket jag tror gynnar henne för jag tyckte nog att det var ett av hennes starkaste framträdande.

Ingen Beyoncé låt i alla fall, thank god.
Men det hade varit lite roligare om hon hade varit lite roligare stylad den här gången? Här är ett förslag:

PS. På Idols oficiella hemsida kan man gå in och rösta på vad man ser fram emot mest med fredagen: finalisterna, de gamla idolerna, il divo eller jihdes skämt. My god. Inte är det Il Divo i alla fall.

Så var de bara två.

På något mystiskt sätt har jag nästan lyckats vänja mig vid P Jiddy under den här hösten. Det är som om jag har blivit lite nednött. Jag orkar liksom inte bli hysteriskt irriterad på honom varje gång
Alice sjöng båda sina låtar med bravur. Hon passade förvånansvärt bra att sjunga Robyns låt och gjorde Girlfriend milsvida bättre än Avril Lavigne.
Det känns som om Kevin hade det så lätt för sig att han nästan slackade lite. Det kändes som att han var alldeles för säker på sin sak. Dessutom fick han ju användning för sina ökända axelskak idag. Jag kan tycka att det är lite trist att han alltid kör som en kopia av artisten, istället för att köra som Kevin. Det är ju trots allt Kevin som ska ge ut en skiva senare (eventuellt?) och då vore det ju kul att höra honom. Nu undrar jag ju lite hur det kommer att låta? Med Robin vet man i alla fall hur det kommer att låta och så lät det ikväll och sedan fick han åka hem. Och det hände väl på fitthåret (som Katrin skulle ha sagt om hon fick) vem som skulle få dra hem av Alice och Robin. Skulle det bli två flickidoler i final, eller två svärmorsdrömmar? Nu blir det två svärmorsdrömmar. När var det sist vi fick se en kille mot en tjej i finalen i Idol? Jag minns ärligt talat inte.
Om jag skulle satsa säkra pengar på vem som vinner Idol skulle jag spela på Kevin, men om jag ville ha en skrällvinst tillbaka skulle jag satsa på Alice. För det är vad det kommer att bli om hon vinner idol: en skrällande överraskning.

Skämskudde!

Allvarlit talat, förra fredagen grät jag lite blod när Kevin sjöng Michale Jackson och tog sig is krevet. det var liksom lite över gränsen för mig. Den killen gör redan allt för många Michael-moves, det behövs inte ett tillfälle att plocka fram mer av det.
Däremot ska det bli lite spännande att se Robin göra Black or White.

Det känns som om Alice verkligen kan rocka en Robyn-låt, men det var sannerligen ett tråkigt val. Avril-låten känns bara lite... mjaeh. Ja, den är säkert en utmaning för henne. Jag råkar bara hata den av hela mitt svarta lilla stenhjärta. Det hör väl mycket ihop med mian generella antipatier mot Avril. If something truly killed punk, it was Avril Lavigne.

Jag längtar dock hett efter att se Kevin rappa! Det kommer att bli en sådan jävla treat.

Hur det än går så hoppas jag Alice går till final i Globen. God damn, hon har förtjänat det.

Juryns val!

Ojoj, nu blir det åka av, som man tydligen säger. Juryn väljer låtar på fredag, en som Idolerna ska briljera i och en låt som ska vara mer av en utmaning. Med tanke på låtvalet så tycker jag nog att det är Alice som dragit det längsta strået. Hon har fått Robyns i mitt tycke tråkigaste låt Keep this fire burning att briljera i, och det kommer hon naturligtvis göra. Men sen har hon fått en Avril-låt som utmaning, och den tror jag också kommer passa henne som handen i handsken. Jag får lite komplottaningar här. Typ att juryn nog gärna vill ha henne i finalen. Det är som en snäll version av juryns val det året den där hiskeliga Andreas var med. Ni vet han countrykillen som var gift med en tio år äldre hårfrisörska och hade världens fulaste frisyr. Han gapade ju sig igenom hela tävlingen med powerballader och gamla juryn avskydde honom. Så i Juryns val fick han vackert sjunga Miami Sound Machines Conga och dansade med den ur tävlingen för gott. Nu känns det alltså som att Alice tilldelats två låtar som juryn mycket väl vet att hon kommer klara mycket mycket bra, så ja, det känns som om det finns en tanke bakom det hela. Alltså fattar ni vad jag menar? Jag är helt hyper på kaffe och knattrar på som en liten iller här. Jag ska alltså resa bort imorrn och kommer få bevaka Idol på distans. Men oroa er inte, Liza har er rygg!

/Johanna


Ps. Okej, att Kevin ska sjunga/rappa Hot in herre, det är så mycket humor att jag packar ner mig själv i resväskan av frust. Kan komma att bli the most camp performance in the history of Idol. Då inkluderar jag ändå transan som sjöng Madonna i årets uttagningar och Robins homoerotiska dedikering av Fields of gold.

So long, Sommarkatten.

OK, så här såg det då ut när Johans Number One Fan fick träffa honom backstage:



Alltså jag vill typ ta hand om henne lite och förklara att det här är inte helt friskt. För det första: när man inte kan prata i närheten av en av sina idoler utan bara skrika och flämta hysteriskt, då har man inte ett hälsosamt förhållande till dem. Eller när man säger att man älskar dem mer än sina föräldrar och att de betyder mer än allt annat. Det krävs en alldeles speciell typ av tonårigt fan för den sortens lite lagom labila dyrkan.
För det andra: Johan Palm? Really? Alltså jag spådde från början att han skulle ge en mass småtjejer kåtslag så att de röstade sönder sina telefonräkningar, men allvarligt talat, trots bra musiksmak så har han gjort ett framträdande värt att nämna på sin idol-resa: Johnny Rocker.



Annars har det varit jävligt mycket skolavslutning i nian över det hela.
Vi får väl se vad som händer nu. Med största sannolikhet kommer någon att slå klorna i Johan och göra en skiva. Frågan är bara om till och med dessa labila brudar orkar med Johan Palm i en timmes konsert? Kanske om han får göra rocklåtar hela vägen, men jag tror liksom inte att nya rocklåtar kommer att ta Johan någonstans, såvida ingen skriver en riktig monsterhit åt ungen, men han kan bara rida på gamla rockklassiker så länge.
Ja, vi får väl se.

/Liza.

Kan nån ge tjejen en brun papperspåse att andas i?

Apropå gårdagens program så finns det väl bara en sak att prata om? Inte Kevins mördande bra version av Higher and higher, inte heller hans skämmiga dans, inte Ligist-Robins överraskande jämna och supertighta två framträdanden, inte Carolas Pocahontas möter The Great Gatsby-outfit, inte heller Alice hjärtskärande tårar eller ens utröstningen av Sommarkatten. Nej, det enda man kan prata om är ju Johans helt galna små fans. Tjejen som fick komma upp på scenen och började hyperventilera, alla tjejer med hemmagjorda Johan-bandanas som grinade och skrek när det stog klart att han röstats ut. Åh små tjejer, ni är fina, men ni är inte riktigt friska.

Sommarkatten är en bra Idol i sin nisch. Det är en mycket liten nisch, men han fyller den väl. Men så bra är han inte på att sjunga, så häftig är han inte, så snygg är han inte, att det är värt att knyta en sönderriven tischa som man skrivit JOHAN på runt pannan och sen gå och skrika och grina i en tv-studio. Ni kommer tycka det är jätteskämmigt om några år! Jag lovar! Hon den stackars 13-åringen som stog och hulkade bredvid Johan i direktsändning kommer få leva med att hennes framtida polare YouTubar gårkvällen och skrattar rått (ja, rått men hjärligt, får vi hoppas). Alltså det är klart att man måste få göra skämmiga grejer, framförallt som tonåring. Men liksom, dom här skämmiga grejerna får inte gå ut över självkänsla och självbild. Att inte kunna andas för att man får stå bredvid Johan Palm förutsätter ju ett förhållande mellan artist och fan som innebär att fansen är underlägsna artistens överhöghet. Johan är inte för bra för er, han är inte för bra för att vara sann. Han är en jättefin och gullig kille med cool stil, men det finns en miljard såna killar, jag lovar. Ingen snubbe i världen är värd hemmagjord tshirt-bandana och rinnande mascara i direktsänd tv.

/Johanna